Close

Glasbruket – brännhett på Skansen

Ambitionen är att skapa wow och lyfta glashyttan bortom souvenirer – Martin Ehrensvärd och Aleksandra Pavlenkova tar Skansens anrika Glasbruk med in i framtiden.

Varje konstverk är på sitt sätt ett självporträtt, konstaterar Martin Ehrensvärd. Framför honom på bordet i den anrika glashyttan på Skansen står hans färgsprakande paradisfågel i glas – en symbol för frihet och en påminnelse om att flyga högt i drömmarna. Bredvid fågeln står konstnärs- och livspartnerns Aleksandra Pavlenkovas anatomiskt precisa hjärta i glas – skapad med precision och eftertanke som en symbol för det förankrade och köttsliga. 

– Det vi skapar säger något om vilka vi är. Martin är mer spontan och en drömmare – han gör saker utan att grubbla. Jag är konkret och strukturerad både som person och när jag arbetar, säger Aleksandra och Martin fyller i.

– Inget inspirerar mig så mycket som när jag flyger i tanken. Fågeln står för frihet, och jag älskar att använda färger i glas, säger han och syftar på strimmorna av färg och koppar som han integrerat i glaset. Typiskt för italiensk glaskonst – ovanligt och nytt i svensk tradition.

Aleksandras hjärta är, karaktäristiskt nog, mer verklighetstroget – hon studerade noga anatomin när hon gjorde sina första verk. Lite för noga kanske, för till en början tyckte många att hennes hjärtan var läskiga.

– Mina hjärtan var så verkliga att folk blev skrämda! Den anatomiska formen är alltid densamma men jag fyller mina hjärtan med olika färger och detaljer som väcker olika associationer hos betraktaren, berättar hon. 

En drömmare och en pragmatiker – ibland är olikheterna ett hinder men framför allt är det en tillgång i samarbetet både i livet och i glashyttan, konstaterar Aleksandra och Martin.

I maj förra året, mitt i brinnande pandemi, fattade de tillsammans tre stora beslut inom loppet av några veckor: De skulle flytta ihop, Martin skulle lämna Kalifornien och Aleksandra sitt hemland Estland, och de skulle ta över Glasbruket på Skansen tillsammans.

För Aleksandra innebar beslutet att flytta bort – för Martin snarare att flytta hem.  Som tonåring lämnade Martin Sverige för USA efter att föräldrarna startat internetsäkerhetsföretaget Yubico och tagit sikte på Silicon Valley. Då var han 14 år och investerade 500 kr i projektet – idag är Yubico värderat till 700 miljoner dollar. 

Själv var Martin aldrig särskilt orienterad i just internetsäkerhet och han har heller inte gått i sina ingenjörsföräldrars fotspår – inte bokstavligt i alla fall. Men hantverket som lockat Martin tillbaka till Sverige ligger närmre ingenjörskonsten än man kanske kan tro

– Jag tar mig an glaset som en ingenjör. Jag tycker om att jobba utifrån funktion och hur man kan använda och utveckla material, säger Martin och tillägger att praktiskt hantverk alltid tilltalat honom mer än teoretisk matematik.

Vår ambition är ett wow vid varje besök.

Glasbruket på Skansen hade ägts och drivits av samma familj i 87 år och med Martin och Aleksandra är det första gången det bytt ägare. Tillsammans vill de nu lyfta glaskonsten på Skansen bortom souvenirer och in i framtiden. På Instagram har vi redan fått se spännande inslag om arbetet på glasblåseriet – en kanal som lockat en helt ny publik. Och tanken – när pandemin är över – är att hålla workshops och kurser här. Genom samarbeten med andra glaskonstnärer och varumärken letar sig Aleksandra och Martin medvetet långt utanför Skansens gränser med innovativa glaskonstverk och ung entreprenörsanda. Martin och Aleksandra blev ett par redan för sex år sedan när de båda gjorde praktik i Danmark.

– Det fanns en stor gemenskap där bland glasblåsare med mycket gemensamma aktiviteter även utanför glashyttorna. Det var så vi träffades, berättar Alexandra som har en bakgrund på konstskola i Estland.

– Jag utbildade mig inom konst och hittade glasblåseriet på den vägen. Det som fascinerade mig med glas var att materialet i sig var så farligt att man inte ens kunde röra vid det. Det såg ut som ren magi när de stora glasblåsarna arbetade, minns Aleksandra.

Martin hittade i sin tur kärleken till glaskonsten på sitt high school i Kalifornien. Där fanns ett glasblåsarprogram, men intresset från de andra studenterna var svalt.

– Jag tyckte inte att de andra studenterna tog konsten på allvar. Ofta var de drillade i att det som betydde nåt var att komma in på ett fint college. Det gjorde att jag fick studion för mig själv, berättar han.

När Martins mamma en dag frågade vad han drömde om blev svaret en studio för glasblåseri i Sverige. Hon berättade det i sin tur för Martins mormor som rådigt nog googlade: Glasblåseri till salu. Sökningen resulterade i en annons om att Skansens glasblåseri var till salu och resten är nu modern konsthistoria.

Med Skansen som utpost har Martin och Alexandra kunderna nära och förhoppningen är att konstglas kan bli mer tillgängligt.

– Ofta finns glashyttor ute i skogen eller i mindre städer och sedan visas glaset upp på gallerier i stan. Själva produktionen som är fascinerande i sig får man sällan beskåda. Men här kan man se hela processen. Vår ambition är att erbjuda något nytt och skapa ett wow vid varje besök, säger Aleksandra.

Skansen har öppnat och besökarna börjar leta sig in i glashyttan. Många stannar vid och fingrar på de bekanta små älgarna och kantarellerna i glas. Men snart söker sig blickarna vidare till konstverken som skvallrar om att det här nu är långt mer än en souvenirbutik. Men framför allt fastnar besökarna framför det magiska skådespeleri som utspelar sig i studion. Aleksandra flyttar försiktigt het glasmassa från elden till Martins arbetsbänk där den, likt den magiska process Aleksandra en gång förälskade sig i, förvandlas från materia till konst. En ny era har sett sin början på Skansens Glasbruk och från besökarna hörs ett fascinerat – wow!

Close