Paula Bjäringer driver den feministiska nomadutställningen Misschiefs som nu åter är aktuell i en räddningsaktion i pop-up-format. Syftet är att främja kvinnor-, trans- och ickebinära inom konsten som just nu påverkas av den ekonomiska krisen. Vi pratade med Paula för att ta reda på mer om denna spännande pop-up.
Hej Paola! Vad var det som fick dig att starta Misschiefs i Stockholm?
– Misschiefs är ursprungligen en feministisk utställning med samtida konst, konsthantverk och formgivning producerat av mig i samarbete med tio svenska kvinnliga skapare som jag valt ut för deras konstnärliga punkuttryck. Det vill säga att de i sina processer och utryck representerar det starkaste i Sverige just nu enligt mig. När jag flyttade hem till Stockholm efter 30 år i Paris och drev ett galleri så blev jag besviken på bristen på bredd och kraft. Jag saknade edge, det politiska, det punkiga, det som svensk form och kultur är känt för utomlands: mångfald och stark karaktär. Så föddes Misschiefs; en längtan efter aktuell representation av de fantastiska talanger som finns i Sverige. Misschiefs står för en återfödelse av svensk estetik skriven i framtiden och ska ge plats till en rikare och mer pluralistisk och dynamisk röst i dagens Sverige. Jag samarbetar också med en fantastisk kvinnostiftelse som heter The Case for Her och andra kvinnoägda företag samt visionärer som Bolon, Andrehn-Schiptjenko och Teenage Engineering.
Hur kommer den här pop-up-utställningen att se ut?
– Misschiefs grundutställning med 10 utvalda svenska kvinnliga kreatörer visades i Bångska Våningen på Stureplan i 3 veckor i februari och skulle sedan resa vidare till Milano, Frankrike och London. Men på grund av Corona blev det inställt. I samarbete med en driven kvinna som jobbar på Humlegården Fastigheter kom jag på idén att tillfälligt ta över en tom lokal på Östermalm och aktivt stödja utvalda kreatörer i form av gratis art studios som står öppna för allmänheten till publiken.
Misschiefs står för en återfödelse av svensk estetik skriven i framtiden.
Lokalen på Linnégatan 4 rymmer i sig en del kvinnohistoria. Berätta om den!
– Här låg en gång Stockholms största tvätteri så många kvinnor har jobbat här. Konstnären Emma Dominguez har hittat flera av dem som jobbade i tvätteriet, fotograferat och skapat en magisk installation av kvinnornas ansikten.
Hur har den här pandemin påverkat konstnärer i allmänhet, och hur har du själv känt av krisen?
– Pandemin drabbar alla, men framför allt de som är mest utsatta ekonomiskt. Till exempel konstnärer och inte minst kvinnor generellt. Krisen är tung för oss i kreativa verksamheter, men den skapar samtidigt nya möjligheter att tänka utanför sterila och gammalmodiga system. Misschiefs Takeover är ett exempel på hur starka aktörer som har nycklar till tomma lokaler idag kan samarbeta med nytänkande kreativa projekt för att skapa nya uttryck och möjligheter för en bättre framtid för oss alla.
Vad behövs just nu för att konsten ska kunna leva även efter den här pandemin?
– Mer solidaritet! Att tänka utanför ramarna, våga ta nya initiativ tillsammans. Sverige står ju i ett rätt bra läge om man jämför med andra länder just nu under pandemin och kan visa vägen. Det handlar nu om att samlas runt samma bord och skapa konkreta positiva projekt.
Foton: Daniel Camerini
Måndag till fredag kl 10-17 på Linnégatan 4 kan besökare se följande konstnärer:
Yngvild Saeter
Klittpower
Minna Palmqvist
Farvash
Elise Leonin
Anna Nordström
Emma Marga Blanche
Jenny Nordberg
Frida Fjellman
David Taylor
Sara Szyber
Anna Kraitz
Kitty Schumacher
Märta Mattsson
Tete Knecht
Matali Crasset
Jon Ely
Hanna Stansvik
Maja Michaelsdotter Ericsson
Grebnellaw
Alexandra Falagara
Åsa Jungnelius
Emma Dominguez
Nachla Libre
Johanna Tano
NSDOS