30 år på designscenen och ny vd – det händer mycket på Design House Stockholm just nu. Dessutom träder formgivaren Margot Barolo in som ny designchef
Margot, vad var det som lockade dig till Design House Stockholm?
– Design House Stockholm har bidragit till att sätta Sverige på designkartan redan vid starten för trettio år sedan. De har haft en unik förmåga att förena hög konstnärlig kvalitet med business. För mig som, bland annat, arbetat med och utmanat frågor kring produktion och designerroll har DHS stuckit ut. Man har skapat sina egna strategier, fri från gängse modeller som genomsyrar de flesta företag och visat att det går att driva designproduktion på flera sätt, etiskt och med hög kvalitet. Jag får vara i hjärtat i en av Sveriges finaste företag, lära mig enormt mycket och jobba nära våra formgivare och tillverkare varav många är nära vänner till oss sedan decennier.
Hur hoppas du kunna påverka och utveckla Design House Stockholm?J– Jag kommer att jobba med att ta vara på den unicitet som företaget besitter. Genom vår förlagsmodell för formgivare har det producerats fantastiska produkter som annars kanske ratas. Som formgivare själv har jag lång erfarenhet av att arbeta med många olika företag, och sett det mesta. Det ska jag ösa ur och kommer tillsammans med mina medarbetare och våra formgivare utveckla de design- och produktionsprocesser som vi har. Vi kommer också utveckla vår designstrategi och gestalta ett sortiment och dess uttryck utifrån det. Vi kommer också att utveckla Studio som blir en plats där det mer experimentella kan ske.
Vad är tongivande på dagens designscen skulle du säga och hur speglas det i sortimentet?
– Tongivande är medvetenheten som äntligen har nått genom alla lager. Formgivarna var tidiga i att förstå hur vi måste ställa om i fråga om miljö och social hållbarhet. Ganska sent har de producerande företagen, de med makten, hakat på. Kanske för att det tagit tid att förstå att det finns pengar att tjäna på att ha ett längre och mer hållbart perspektiv. Kunden har börjat kräva det. Det i sin tur påverkar också tydligt teknikutvecklingen och i sin tur estetiken. I framtiden kommer designhistorien se vårt nu som en brytpunkt. I vårt sortiment appliceras det framför allt i hur vi jobbar med produkterna och de som tillverkar dem. Det osynliga, men ack så viktiga.
Du har jobbat mycket med Beckmans – vad utmärker framtidens designers?
– Unga formgivare har ett aktivistiskt mind set om jag ska generalisera. Eller snarare utvecklas det under utbildningens gång. Som alltid med kunskapsinhämtning så öppnar sig världen med helt nya färger ju mer nycklar och insikter man får. Fördelen med dagens grund- och högre utbildningar är att de tidigt lär sig ett kritiskt tänkande. Problemet är att många konstnärliga utbildningar inte synkar det med hur designproduktionen ser ut här och nu. Företagen ligger ganska långt efter och är dåliga på att ta vara på den vidd som formgivare över lag besitter. Men jag har en stor tillförsikt till formgivarna, unga som gamla. Skillnaden är att de unga är mer medvetna om att de kan påverka. Men det är en brutal arbetsmarknad, och de är helt utlämnade till konsultuppdrag som är illa anpassade för de som inte har ekonomisk stabilitet att luta sig mot innan de kan få det att gå runt.
Harri Koskinens ikoniska lampa visar att det kan löna sig att våga göra det ingen annan tror på.
Har du någon favorit i utbudet hos Design House Stockholm just nu?
– Ja! Blocklamp regerar fortfarande efter 30 år. Harri Koskinens ikoniska lampa visar att det kan löna sig att våga göra det ingen annan tror på. Annars vill jag pusha för Frame, som är ett hyllsystem som är otroligt fint och lågmält klurigt. Till hösten kommer en favorit som blir en stark favoritkandidat: Cinderella, ett soffbord som kan bli ett dukat ståbord och en strykbräda. Som så ofta när Anna Kraitz formger blir det alltid lite mer magiskt. Hon tar ofta vardagsföremål som vi sällan ger mycket värde och förvandlar dem till åtråvärda objekt.
Om du skulle välja ett modernt objekt och en möbelklassiker som du tycker extra mycket om – vilka skulle det vara?
– Det finns så oändligt mycket bra! Men, jag tycker om när design genom form och semiotik används som ett medel till att påverka, kritisera, berätta något. Så kallad politisk design som ligger nära konsten. Det finns många riktigt bra exempel på det: Richard Hutton som var medlem i den viktiga designgruppen Droog Design, gjorde en serie sittmöbler: Shit On it, Cross Cross Sofa, Table Chair som blivit viktig del av modern designhistoria. Dunne & Raby som myntat begreppet spekulativ design har gjort ”Huggable Atomic Mushroom”. Annars är ett starkt formspråk viktigt, och ett exempel på ett riktigt vackert objekt som jag tycker extra mycket om är lampan Curve som Front gjort. Den omfattar mycket av det jag älskar i sin skörhet, närvaro med självklar form.