Berwaldhallen har internationell status genom att vara hemmascen för Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören, som båda tillhör de främsta i Europa. En kulturinstitution som spelar en viktig roll för svensk musik och kultur både i landet och utanför Sveriges gränser. Att Berwaldhallen har en spektakulär arkitektur och brokig historia gör konserthallen bara än mer spännande.
Under mark
Stockholm har två konserthus, det ena är just Konserthuset på Hötorget och det andra är Berwaldhallen. Det senare är ett konserthus med annorlunda arkitektur som ligger lite anonymt och kan vara svårt att upptäcka. Det är inte så konstigt för huset är nedsprängt i berget och 2/3 av byggnaden ligger under marken. Man ser inte mycket av Berwaldhallen där den ligger i slutet av Strandvägen mitt emot Nobelparken. Huset är tre våningar med en imponerande volym på 48 000 kubikmeter, men det enda man ser av den utvändiga arkitekturen är huvudentrén, stora glasade ytor och betongväggarna mot Oxenstiernsgatan. Betongväggarna har liknats vid frusen musik och betongpelarna påminner om gigantiska orgelpipor. I övrigt har man låtit fasaden hålla låg profil. Det är först när man kommer in i byggnaden som man känner volymen och storleken och kan förstå att huset rymmer 1300 åhörare. Interiören är dramatisk med väggar av obehandlat urberg i kontrast mot glasade trappräcken, runda pelare och blå heltäckningsmattor. Det underjordiska läget har en funktionell fördel av att graniten håller en konstant temperatur året runt på ca 18 grader och ger en naturlig uppvärmning. Det gör att det alltid är skönt och svalt på sommaren och innebär billig uppvärmning på vintern.
Politiska motsättningar
Det var dock inte självklart att Berwaldhallen skulle byggas utan det tog 10 år av diskussioner i riksdagen innan beslutet klubbades. 1966 började en grupp lobba för att Sveriges Radio behövde ett konserthus. Sveriges Radio hade både en symfoniorkester och en egen kör, men ingen scen att uppträda på. Det blev många år av politiska tvister och Olof Palme, som på den tiden var kommunikationsminister, fick ta emot uppvaktningen. Motståndarna ansåg att Stockholm var för litet för två konserthus. Så för att undvika protester kallade man inte Berwaldhallen för ett konserthus utan debatterade istället för att Sveriges Radio behövde en studio med plats för publik. Därför ligger än idag Sveriges Radios Studio 1 i Berwaldhallen och första studion i Radiohuset heter Studio 2. Berwaldhallen stod klart 1979 och arkitekterna var samma som tidigare ritat såväl TV som Radiohuset, Erik Ahnborg och Sune Lindström.
Djupt ner i berget
Det fanns tre skäl till att man placerade Berwaldhallen djupt ner i berget. Dels ville man tillmötesgå alla som protesterade över vikten att bevara Djurgårdsnaturen. Med 2/3 av byggnaden under mark kunde man spara träden och det mesta av den känsliga naturen. Det andra skälet var att man ville använda den naturliga ljudisoleringen som uppstår. Urberget har en fantastisk förmåga att absorbera ljud. Det är absolut nödvändigt vid konserter att det inte hörs något störande ljud utifrån. Att bygga underjordiska konserthus är en snillrik lösning som fler borde ta efter. Dock klarar inte ens urberget av att svälja vibrationer, så när det 2010 diskuterades att dra spårvagn till Norra Djurgårdsstaden precis utanför Berwaldhallen, uppstod invändningar. Det ledde till att planerna på spårvagnen lades på hyllan. Det tredje skälet till att byggnaden ligger under jord är att man ville bygga en tunnel med direktkontakt till TV och Radiohuset. Kulverten är stor och rymmer TV:s OB buss vilket underlättar transporter av teknik. Obekräftade källor påstår att det finns en underjordisk gång hela vägen bort till Kaknästornet.
Avancerade sprängningar
Man kan förstå att det krävdes avancerade sprängningar för att få plats med den stora byggnaden djupt ner i berget. När man höll på att spränga rasade plötsligt en del av berget. Som tur var visade sig ändå stockholmsgraniten tillräckligt stark och bygget kunde stabiliseras. Även en närliggande bostadsfastighet for illa av de kraftiga tryckvågorna och fick stora sprickor i fasaden. Sprängningarna och hela bygget kostade 58 miljoner kronor.
Omtvistat namn
Namnet var länge omtvistat och det fanns förslag att konserthuset skulle heta Jenny Lind Hallen efter den världskända operasångerskan och sopranen som blev hovsångerska 1840. Dock enades man till slut om namnet Berwaldhallen efter kompositören Franz Berwald som levde i början av 1800-talet. Kungliga Musikaliska Akademien har kallat honom ”den störste svenske tonsättaren genom tiderna”. Det var dock annorlunda under hans livstid då han periodvis hade svårt att försörja sig som tonsättare. När han dog 1868 fanns det inte tillräckligt med pengar i dödsboet för att köpa en kista. Det dröjde över 100 år efter hans död innan han fick erkännandet han aldrig fick under sin livstid.
Pistolskott
Akustiken är A och O i en konserthall. Störande ljud måste reduceras medan musiken ska nå alla i publiken i samma styrka oavsett första eller sista bänkrad. Man förstår att det krävdes kunskap för att lösa ekvationen och en av de främsta akustikerna anlitades. Det var dansken Vilhelm Lassen Jordan som några år tidigare hade varit ansvarig för akustiken på Sydney operan. I en lada i Roskilde förvarade han modeller av världens konsertsalar och med hjälp av avancerad teknik simulerade och testade han akustiken från alla sittplatser. Berwaldhallens ovanligt höga takhöjd och väl tilltagna volym utgör en akustisk fördel. Dessutom letade man länge efter ett hårt träslag till podiegolvet för att ytterligare förstärka akustiken och valet föll på det afrikanska träslaget Muninga. Med dagens miljömedvetenhet hade det förmodligen varit otänkbart med ett träslag från tropikerna. Med två månader kvar till invigningen sköt Vilhelm Lassen Jordan ett pistolskott för att slutligen testa akustiken. Alla ansträngningar hade gett resultat och han var nöjd.
Berwaldhallen idag
Stödet för Berwaldhallen är idag starkt och man anser att hallen gör ett bra arbete i att avdramatisera klassisk musik och göra den mer lättillgänglig. Tanken är att konserthallen ska vara ett hem för klassisk musik och samtidigt vill man locka ny publik. Man arbetar aktivt med att öppna ögonen på personer som aldrig skulle kunna tänka sig att besöka en konserthall genom att samarbeta med välkända artister. Artisterna framför sina egna låtar, omgjorda i klassisk tappning, tillsammans med symfoniorkestern. Det kallas crossoverkonserter och är ett försök att behålla det traditionella och samtidigt tänka nytt. Artister som Håkan Hellström, Veronica Maggio och Petter har bland annat spelat i Berwaldhallen. De flesta konserterna direktsänds i P2 och oavsett var man bor i landet får man tillgång till klassisk musik av hög kvalité. Berwaldhallen har ett syfte att tjäna och gör det med heder.