Close

Historien om Östermalmsskolan

Under den svenska ”funkisens” glansdagar ritade David Dahl Stockholms modernaste skolbyggnad.

”Östermalmflickorna få elegant skola.”

Rubriken hittas i Svenska Dagbladet en söndag i oktober 1937 med anledning av de första spadtagen i hörnet av Karlavägen och Banérgatan. Lyceum för flickor skulle få nya lokaler för att husera en växande elevskara. 

Skolan hade grundats 1875 av lektorn Gustaf Sjöberg tillsammans med hustrun Hanna Sjöberg. De första lokalerna hyrdes på Jakobsbergsgatan innan man flyttade till området bakom Klara Kyrkogård och öppnade en filial på Östermalm. 1938 hade antalet elever stigit till 700.

Ansvarig arkitekt för projektet var David Dahl, som skulle komma att forma Stockholm under 1900-talet. Under Ragnar Östbergs ledning var han med och ritade Blå hallen och andra delar av Stockholms stadshus. Tillsammans med sin kompanjon Paul Hedqvist ritade han även till exempel Västerbron och Tranebergsbron. 

Dahl kom också att bilda skola, bokstavligt talat. Tillsammans med Hedqvist ritade han Södermalmsskolan och Katarina realskola på Södermalm och Nytorpsskolan i Hammarbyhöjden. Men hans mest praktfulla skolbyggnad i stan är kanske det som i dag är Östermalmsskolan på Banérgatan.

Ett år efter artikeln i Svenska Dagbladet slog nämligen dörrarna upp till den nya skolan. Dagens Nyheter rapporterade ivrigt vid invigningen: gymnastiksalens fönstervägg av glas var så tjock att den var praktiskt taget okrossbar medan det platta cementerade taket jämfördes med däcket på en oceanångare.

”Taket kommer att bli flickornas paradis på rasterna”, sade fröken Elsa Beckman vid öppningen.

Det entusiastiska mottagandet var förståeligt, då det rörde sig om Stockholms modernaste skolbyggnad. Den enkla, ljusa och rymliga skolan sågs som ett ypperligt exempel på den svenska funktionalismen: ljus fasad, stora glasväggar och ett platt tak. Under 1920-talet hade svenska arkitekter börjat ta intryck av europeiska arkitekterna Le Corbusier, Mies van der Rohe och Walter Gropius tankar. Stockholmsutställningen 1930 brukar beskrivas som startskottet för det som kom att bli svensk ”funkis”.

Fredric Bedoire har kallats för landets mest mångsidige och produktive arkitekturhistoriker. I hans praktverk ”Stockholms byggnader” lyfts skolan fram som en av de mest betydande byggnaderna på Östermalm:

”Skolan ligger på en smal tomt i Gustaf Adolfsparkens kant och präglas av sammanträngt utnyttjande av den knappa ytan. Våningen under gatunivån rymmer en mot parken placerad gymnastiksal. Rastgården är placerad på taket. I parken gör det släta funktionalistiska byggnadsblocket ett behagligt intryck med gulputsade ytor och stramt tecknade fönster.”

Sedan 1970-talet går både pojkar och flickor på skolan och i dag är David Dahls byggnad sedan länge hem åt Östermalmsskolan. I gamla skolkataloger hittas till exempel musikern Melissa Horn och radiojournalisten Susanne Ljung. Själva fastigheten tillmättes särskilt kulturhistoriskt värde ur kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synvinkel och grönklassades 1995.

”Det är ljus och åter ljus i denna funkisskola. Man frestas att tro att eleverna skola bli ljusare i många avseenden”, avslutade Dagens Nyheter sin rapportering 1938.

Text: Tom Cehlin Magnusson
Foto: Stadsmuseet i Stockholm, wikimedia commons

Close