Close

Därför blir allting försenat

Det är inte bara hantverkare som saknar förmågan att göra klart saker i tid, förklarar Hugo Rehnberg.

Sitter på fiket i hörnet av Storgatan och Styrmansgatan och skickar ett mail jag våndats över i flera veckor.

Förklarar för en förläggare att bokprojektet jag håller på med måste flyttas fram i några månader. Jag har överskådat mitt arbetstempo och befinner mig inte alls i den fas i processen som jag utlovat.

Samma sak gäller för den snickrande Ölandsgrannen som bygger om vår altan på landet. Det nya däcket skulle varit klart i början av augusti men såhär i slutet av september är det fortfarande bara en sorgsen grushög framför huset.

Känner du igen problematiken?

Du är inte ensam.

Allting tar längre tid att slutföra än vad man initialt förutspådde.

Nya Karolinska, minst två år försenat. Hallandsåstunneln, 20 år försenad.

Tendensen är så vanligt förekommande att den fått ett eget namn. På engelska kallas det ”planning fallacy” (felslut i planeringen), en term som lanserades på 70-talet av superpsykologerna Daniel Kahneman och Amos Tversky och handlar om att vi konstant underskattar hur lång tid det tar att göra klart en uppgift.

I en studie lät man ett gäng studenter som arbetade med en större avhandling själva lämna tre deadlinealternativ:

Ett best case-datum, om allting klaffar perfekt.

Ett realistiskt datum, om processen blir normal.

Ett worst case-datum, om det mesta skulle gå åt helvete.

Slutresultat: Den största andelen av studenterna lämnade in sina avhandlingar efter deadlinen för sina worst case-datum.

Prognosoptimismen är alltså en epidemi som sträcker sig långt bortom hantverkare i vita skåpbilar.

Oavsett hur många gånger du utfört uppgiften tidigare, oavsett hur djup din expertis är inom ämnet, så kommer du – enligt Kahneman och Tversky – sannolikt inte ge dig själv tillräckligt lång tid.

Det är en mänsklig rubbning, ett slags förvirrad optimism, som i grunden handlar om att vi konstant överskattar våra egna förmågor och därtill är märkligt usla på att objektivt betrakta oss själva utifrån.

Intressant nog är vi hyfsat skickliga på att tidsuppskatta åt andra. När det gäller andra människors uppgifter kan vi även fantisera fram det som psykologer kallar för ”black swan”, en oförutsedd minikatastrof som påverkar projektet i negativ riktning. Men när det kommer till oss själva är vi helt blinda för svarta svanar.

Man kan ägna sig åt olika anti-prokrastineringsmetoder för att bli bättre, men uppskjutarbeteende är alltså inte den stora boven. Vår medfödda optimism är.

Det enklaste är nog att överlåta prognosansvaret åt någon annan.

3 Östermalmstips:

Mandelkakan på Ekstedt
Kanske Stockholms godaste dessert.

Sara Wallgren på Belenius
Spännande utställning på Ulrikagatan.

Soppa i bröd på Mormors Kök
Mejramskorven och karljohansvampen skänker välbehövlig värme.

Close