Close

Dags att slopa arvsrätten?

Lagerlings krönikör Hugo Rehnberg vet hur man sätter fart på en Östermalmsmiddag.

Har värmeböljan gjort dig till kommunist?, frågar kompisen skeptiskt från andra sidan bordet.

Inte riktigt, men vill man blåsa liv i en slumrande Östermalmsmiddag är det oerhört effektivt att propagera för ett avskaffande av arvsrätten. Samtalstemperaturen stiger direkt.

Jag har egentligen ingen stark åsikt i ämnet, men kastar gärna in denna brandfackla bland förmögna människor, mest för att jävlas. Och frågan är inte ointressant.

Argumenten mot är, ungefär: Är det verkligen rättvist att förmögenheter ska gå i arv? Skulle inte mänskligheten tjäna på att pengarna tillföll statskassan istället för odrägliga brats som bara bränner dem på champagnevaskning och sportbilar. Och det här med laglotten – att föräldrar tvingas ge hälften av kvarlåtenskapen till sina bröstarvingar (som inte sällan är i 60-årsåldern och synnerligen långt ifrån bröstet) – hur vettigt är det egentligen? Man kan bete sig som ett svin mot mamma och pappa hela livet och ändå ha rätt till deras stålar. Sist men inte minst, hur påverkas drivkraften hos unga människor som vet att de kommer bli stormrika utan att behöva lyfta ett finger? Man berövar dem ett viktigt incitament för att över huvud taget stiga upp på morgnarna.

Både Vilhelm Moberg och Marianne Fredriksson försökte göra sina barn arvslösa. Talangjaktsentreprenören Simon Cowell har förklarat att hans ungar bara kan förvänta sig en bråkdel av miljarderna, eftersom oförtjänta pengar skulle förvandla dem till monster.

Behöver du mer ammunition? Tipsa dina kamrater om att se min nya favoritserie, Succession på HBO.

Manusförfattarna till detta Shakespeare-doftande drama har haft familjen Murdoch som förebild. Fiktionens Rupert heter Logan Roy, en psykiskt och fysiskt vittrande patriark som vägrar släppa greppet om sin gigantiska mediekoncern. Kendall är den förväntade tronarvingen som brottas med drogproblem och fladdrig karaktär. Lillebror Roman är en charmig men ansvarslös odåga. Systern Shiv är det mest begåvade syskonet men hopplöst självupptagen. Äldste brodern Connor är korkad, marginaliserad och förälskad i en call girl.

Samtliga karaktärer är mer eller mindre osympatiska, men trots avsaknaden av någon att identifera sig med är Succession svårt beroendeframkallande.

Seriens centrala fråga är: hur påverkas barnen i en våldsamt förmögen familj som står inför ett arvskifte? Successions svar: Inte bra. Roy-barnen – som redan är usla människor – blir ännu mer infantila, egoistiska och törstande efter pappans bekräftelse.

Lycka till med debatten.

Close