Kristoffer Vural är idag en av världens främsta livsstilsentreprenörer, men för några år sedan var det tveksamt om han någonsin skulle gå igen.
Det första som händer är att jag klagar över det ovärdiga i att halta omkring med nyopererad fot. Han kastar en medlidande blick på min gipsade fot och säger vänligt:
– Jo, jag vet hur det känns. Jag kommer ihåg känslan när jag kördes runt i rullstol på Danderyds sjukhus.
Vad tänkte du då?
– Mycket såklart, men jag minns att jag såg alla vackra kvinnliga läkare och sjuksköterskor som vände bort blicken när de såg mig. Där och då insåg jag att jag vid 27 års ålder hade tappat hela mitt sexuella kapital.
Kristoffer Vural ler besvärat åt minnet. Den artiga jämförelsen mellan foten och rullstolen haltar, såklart. Men han är – ska det visa sig – en ödmjuk person som genom hela intervjun är mer intresserad av dialog än monolog. Den ödmjukheten är inte alltid självklar hos unga entreprenörer, i synnerhet inte hos en sån som krönts till en av världens främsta livsstilsentreprenörer av trendbibeln Monocle.
Men, framgången som föranlett utmärkelsen började i en tragik som placerade Kristoffer Vural i en rullstol på Danderyds sjukhus. Han var 27 år, jobbade med mode på livsstilsmagasinet King och var ett bekant ansikte i medievimlet. Jag minns Kristoffer från den tiden – han var lång, välklädd och – i brist på bättre ord – på gång.
Så, vad hände den där ödesdigra dagen?
– Jag var på redaktionen och kände plötsligt att jag tappade känseln i ena armen. Sedan domnade jag i hela ena sidan. Strax därefter föll jag ihop och fick åka ambulans till Danderyd, återberättar han när vi ses en kylig decemberdag i Nationalmuseums vackra restaurang.
Det skulle visa sig att en enklare vadoperation några veckor tidigare hade orsakat en propp som letat sig upp i hjärnan. Kristoffer blev förlamad och utsikterna var dystra. För en utomstående syns inga tecken på olyckan idag, men själv påminns han om den dagligen.
– Jag känner av skadan på olika sätt fortfarande. Till exempel blir jag snabbt socialt trött. Men ibland undrar jag om just det snarare beror på att jag är en ganska introvert person. Ibland är det oklart vad som är vad, medger han.
Läkarnas dom till Kristoffer var till en början inte nådig – det var osäkert om han skulle kunna jobba eller ens gå igen.
– Jag vägrade ta in det. Om sex månader skulle jag springa Midnattsloppet på under 40 minuter, lovade jag läkarna. De skrattade lite överseende åt mig då, men ett halvår senare sprang jag på 46 minuter, berättar han och tillägger att han då var arg på sig själv för den – med sina egna mått mätt – dåliga tiden.
Det låter som att du var rätt hård mot dig själv?
– Ja kanske. Jag gillar att sätta höga mål. Jag tror att alla har en överlevnadsmekanism som kickar in i ett sådant där läge. Något som blockar allt det andra. Nu kan jag se att det var ren och skär rädsla som motiverade mig, säger han och tillägger:
– Dessutom tar det lyckligtvis 12 månader innan man själv inser exakt hur allvarligt det man varit med om i själva verket var …
Medan de flesta rehabpatienter behöver puttas på fick man snarare bromsa Kristoffer minns han. Han hade tränat dygnet runt om ingen hade tvingat honom till vila emellanåt. Men träningen gav effekt och Kristoffer var snart tillräckligt frisk för att kunna arbetsträna och återgå till livet.
– Jag var tillbaka, men ändå inte. Jag orkade inte vara ute på samma sätt som förut och ingen i den åldern vill ju hänga hemma med killen som inte orkar …
Men, en annan lite oväntad effekt av stroken var att Kristoffer upplevde dofter och smaker som mer intensiva. Till exempel blev en så enkel grej som tandborstning outhärdlig eftersom tandkrämerna smakade illa. Samtidigt började han beskriva doft och smak i färger.
– Jag såg dofter som bilder framför mig, och då i form av färger. Den första smaken vi tog fram i Selahatin var till exempel blå för mig.
Det var Escapist – en tandkräm med smak av kanel, apelsin och pepparmint. Och på den vägen föddes livsstilsmärket Selahatin – en serie välsmakande munvårdsprodukter som i snygg paketering har revolutionerat inom sitt segment. Selahatin syns numera i snart sagt hela världens high end-butiker – på NK, Ett Hem och Asplund här på Östermalm – och hajpas i internationella magasin. Och inte blev det sämre av att designern Rick Owens kom ut som trogen Selahatin-användare.
– Visst är idén egentligen så självklar? Vi borstar tänderna varje dag. Varför inte skapa en upplevelse där smakerna tar oss med på äventyr? frågar Kristoffer retoriskt och fortsätter:
– Dessutom är tandkrämstuber ofta så fula att man vill gömma dem. Vi gör snygga produkter som man vill ha framme.
Kanske hade Selahatin inte funnits om Kristoffer inte hade stirrat döden i vitögat först. Men han ser ändå det som hände som det värsta han varit med om.
– En del kan i efterhand känna tacksamhet för en olycka. Men jag ser inget bra med att jag fick en stroke. Jag önskar att det inte hade hänt, konstaterar han men tillägger att om man nu ändå ska se nåt positivt så fick han i alla fall ett mer klarsynt perspektiv.
När Selahatin var i sin linda hyrde Kristoffer ut sin lägenhet för att spara pengar. Själv sov han på kontorets soffa i ett år och tröstade sig med att det i alla fall var bättre än Danderyds sjukhus. Det perspektivet hade han kanske inte haft utan olyckan resonerar han, och tillägger att han nog har ett större så kallat fuck you-kapital idag.
– Jag bryr mig inte om vad folk tycker. Det är lättare att fokusera på det som är viktigt för mig. Det finns till och med en klinisk term för det här som heter post traumatic growth, förklarar han.
Det intensifierade smaksinnet må ha gett upphov till idén om Selahatin, men inspirationen hämtas oftast från barndomen. Att växa upp med en turkisk pappa och en svensk mamma i Sveg i Härjedalen skapade kontraster. Och, tror han, kontrasterna mellan den turkiska värmen i såväl klimat som kultur, och den svenska kylan i den reserverade småstaden har mer än något annat format honom. Kanske främst utifrån en känsla av utanförskap som suddat ut ramar.
– Jag har aldrig känt att jag har passat in någonstans. I Sverige har mitt påbrå och mitt temperament gjort mig till en outsider, och i Turkiet såg mina släktingar mig som en bostskämd brat, säger han och sammanfattar.
– Men att ha rötter i ett land av trubbelmakare – Turkiet – och i ett land med fredsmakare – Sverige – tror jag är en bra förutsättning för entreprenörskap. Förändring och perspektiv kommer alltid utifrån.
Kristoffers pappa var också entreprenör – ”Jag misstänker att han på sitt sätt var något slags geni” – och försvann tidigt från familjen. Men minnena från barndomens semestrar i faderns hemland har inspirerat såväl till smaker som till namnet i sig – Selahatin var namnet på Kristoffers farfar.
När Selahatin började ta form nappade & Other Stories och köpte in ett stort lager som skulle säljas i hela världen. En fantastisk första kund för en start up, såklart. Men samarbetet gick inte som planerat.
– När jag fick leveransen från fabriken var kvaliteten för dålig – jag kunde inte stå för produkterna. Det fanns inget annat att göra än att meddela kunden att vi inte kunde leverera, minns han och ler matt åt minnet som innebar, förutom förlorat kapital, att över ett års arbete var bortkastat.
Kristoffer började leta efter nya fabriker som kunde leverera den kvalitet han sökte. Till slut inledde han ett samarbete med en fabrik i Schweiz. Idag gillas produkterna – som innehåller såväl fluor som blekande ingredienser – till och med av Svenska Tandläkarförbundet.
Förutom tandkrämer består Selahatin idag av en serie munvatten och väldoftande munsprejer. Den senare har lyckligtvis inga likheter med munsprejerna som trendade på 1980-talet. Istället kan de liknas vid ett slags orala parfymer i snygga glasflaskor med smak av till exempel honung, lime och pepparmint.
Men det är namnen snarare än smakerna som oftast kommer först till Kristoffer. Och i en glättig Colgate-värld som traditionellt marknadsförts med kritvita leenden sticker Selahatin ut med sitt romantiska noir-koncept. Namnen som Escapist, Amorist, Hypnotist, Blu Forever anspelar på idén om munnen som källa till romantik, upplevelse och äventyr.
– Munnen och vad vi gör med den är ju något väldigt intimt och jag vill att Selahatin ska återspegla det, säger Kristoffer och plockar fram den senaste i raden av produkter – Of Course I Still Luv You.
Vem är det du fortfarande älskar?
– Jag försöker lista ut det, men jag vet inte … skrattar han och övergår till att berätta om smaken som bär det kryptiska namnet.
Of Course I Still Luv You har smak av Verbena, bergamot, tall och kardemumma och är i själva verket en smaktolkning av Andrew Wyeths målning Christinas World – ett verk som Kristoffer alltid känt en stark dragning till.
– Rent färgmässigt är målningen ljus och till synes oskyldig, men det finns inslag av mörker och mystik i den och det försökte jag översätta i smak. Utvecklingen av smak är alltid visuell för mig. Jag utgår oftast från en bild och så jobbar jag tills jag har uppnått något slags symbios mellan smak och bild, förklarar han.
I framtiden vill Kristoffer utveckla Selahatin till en större tandkrämsgarderob med smaker för olika tillfällen – som en doftgarderob för munnen om man så vill.
– Jag hoppas att vi banar väg för produkter som tar fasta på det mer ceremoniella, och att vi kan göra för munvård det Apple gjorde för personal computing, säger Kristoffer och konstaterar att Selahatin – utöver ett gediget entreprenörskap – till stor del faktiskt bygger på galenskap.
– Att starta företag är dumt, 99 procent av alla företag som startas hör man aldrig talas om. Att starta företag efter en stroke är ännu dummare. Och att starta företag efter en stroke i en bransch där fyra företag styr 96 procent av marknaden, det är ren galenskap.
Men, tillägger han:
– Kanske är det så dumt att det faktiskt fungerar?
3 starkaste doftminnen
1. Svensk jul
Det finns en magisk kvalitet över julen som jag alltid har älskat. Sverige blommar doftmässigt på vintern med exotiska och mer maximalistiska inslag som saffran, kryddnejlika, kardemumma, ingefära och pomerans. Jag älskar att kombinera de aromerna i Selahatins produkter.
2. Heligt vatten
I Turkiet är det kutym att erbjuda gäster en citrusbaserad-cologne, som man ska applicera på hals, armar och händer för att känna sig fräsch i värmen. Jag älskar doften och köper jämt med mig den till Sverige. Att använda den är som att resa till ett annat land.
3. Brasved
Om du växer upp i Härjedalen så kommer du att genomgå en lavinartad nivå av skolutflykter till fjällen. Det finns någonting hypnotiserande att sitta vid en eld i en mörk skog, höra ljudet av brasved som sprakar och känna doften och värmen från torr björknäver som brinner.