Hennes egen resa har lärt henne hur orättvist fördelade livets möjligheter är. I spetsen på Norrsken vill Funda Sezgi nu demokratisera och verka för en smartare framtid.
– Det är här vår tids rockstjärnor sitter, säger Funda Sezgi, managing director och medgrundare av Norrsken, när hon tar emot oss i högkvarteret på Birger Jarlsgatan.
Technology – meet social good, lyder Norrskens tagline och med över 100 företag vars främsta fokus är att hitta lösningar på samtidens största hot är det här idag en av Stockholms för framtiden viktigaste platser.
Här i den gamla spårvagnshallen har Prins Daniels företag sitt kontor, men också en start up från Kenya som skapar digitala bokföringsprogram för mikroföretag i Afrika. Här arbetar också ett företag som bekämpar mygg med rödbetor, och ett gäng miljöentreprenörer som söker alternativ till den för miljön förgörande cementen. Till exempel. Sammanlagt har Norrsken 420 medlemmar som var och en på sitt sätt ämnar rädda världen. Och i spetsen för detta står en av grundarna – Funda Sezgi.
Hon ursäktar sig generat för att hon fortfarande efter sju år i Sverige måste göra intervjun på engelska.
– Förutom artigheter kan jag bara så bisarra uttryck på svenska som till exempel Ingen minns en fegis, skrattar hon och tillägger att det är rätt sällan hon har haft nytta av just den frasen.
Det är här vår tids rockstjärnor sitter.
Men vad gör det när hennes engelska är flytande och stockholmarna i alla fall älskar att prata engelska? Funda Sezgi har kallat San Francisco, Barcelona, Melbourne med flera platser sitt hem under åren, och med rötterna i den lilla byn Bursa utanför Istanbul har det möjligen slitna epitetet världsmedborgare sällan känts mer passande. Men vägen från den lilla turkiska byn till världen var varken varit enkel eller självklar.
– Jag har fått stöd och kärlek hemifrån men jag kommer inte från en ekonomiskt priviligierad familj. Första gången jag lämnade Turkiet var jag 22 år, och då hade jag inte ens varit utomlands på semester, berättar hon när vi satt oss ned med en kopp kaffe i ett av Norrskens inglasade rum en våning upp.
Här uppifrån syns idel entreprenörer från hela världen jobba med sina laptops där under oss. Kanske ligger viss symbolik i att den gamla tågcentralen numera bygger sociala vägar ut i världen, och att lokalen rymmer entreprenörer från jordens alla kontinenter. Och Fundas egen väg hit till Norrsken – den är lika mycket en framgångssaga som en påminnelse om livslotteriets orättvisor. Geografi, kultur, sociala förhållanden – Funda är smärtsamt medveten om hur dessa faktorer spelar minst lika stor roll som begåvning för att lyckas. Vi ska snart återkomma till den djupare betydelsen av demokrati – och lycka för den delen – för det är det förstnämnda som ligger henne närmast hjärtat. Och kanske är också erfarenheten av att leva med en brist på demokrati ett av skälen till varför hon befinner sig här idag.
Framgångssagan Funda Sezgi börjar med ett utbytesår i Melbourne i Australien – hon var då 22 år och hade aldrig varit utanför Turkiets gränser. Funda pluggade business administration i Istanbul och tog sin chans att se världen genom sitt stipendium.
– I Melbourne öppnade sig allt för mig. Jag lärde känna människor från hela världen och fick flera vänner från i synnerhet Norden, berättar hon.
Och det var något med vännerna från Norge och Sverige som hon uppskattade extra mycket.
– Nordbor kan vara reserverade och det tar lång tid att lära känna en svensk, men när man väl lärt känna varandra så har man en vän för livet. Den lojaliteten tycker jag om. I till exempel Spanien är det ofta tvärtom, konstaterar hon.
Där och då bestämde hon sig för att hon en dag skulle besöka Sverige – utöver vänskaperna lockade kulturen och den svenska debatten om mångfald och jämställdhet som hon ansåg låg i framkant. Men först mellanlandade hon på Stanford i San Francisco, och i Barcelona. Karriären såg lovande och spikrak ut som managementkonsult, och Funda gick från klarhet till klarhet på den akademiska banan. Men, så hände något som förändrade allt – hon förlorade sin pappa som plötsligt dog av en hjärtattack.
Stockholm kändes som en öppen famn.
– Pappa var min vän och min stora hjälte. Jag kraschade totalt och under ett år hade jag svårt att ta mig för med något, minns hon och fortsätter.
– Jag började ifrågasätta vad jag gjorde med min tid. Skulle det göra mig lycklig? Visst, jag älskar att lära mig nya saker – men vad, varför och till vilken nytta?
Trots att många avrådde henne – det här var innan impact blev coolt, konstaterar hon – bytte hon riktning till impact-sfären. Hon gjorde klart sin Phd och läste engagerat om impact unicorns – små start-ups vars affär bygger på en världsförbättrande idé – på fritiden. Det var snarare i den världen – där moderna lösningar på problem som fattigdom, klimathot, psykisk ohälsa och integration ryms – som hon fann sin passion. Men, det här området var ännu för 10 år sedan ett negligerat område och karriärsbanan inte lika lovande som den hon befann sig på.
– Det var ändå rätt väg för mig. Jag tog min PhD och konsultade för att betala hyran, men på min lediga tid engagerade jag mig i impact-företag, berättar hon.
Efter en utbytestermin i Lund – det bästa tiden i mitt liv! – var hon fast besluten om att återvända till Sverige.
– Jag var tillbaka i Istanbul då och jobbade på ett företag där. Men jag hade svårt att anpassa mig och kände att jag begränsades av kulturella värderingar och det rådande samhällsklimatet i Turkiet, berättar hon och tillägger.
– Samtidigt njöt jag av att vara nära min familj och mina vänner. Men det fanns ingen framtid för mig där.
Det var Fundas mamma som med all kärlek till slut sa till sin dotter – ”Åk härifrån! Du hör inte hemma här.”
– Jag insåg att jag var tvungen att lämna Turkiet för att blomma. Det är en sorg i sig. Jag tänker ibland att ni som bor här inte förstår vilken lyx det är att kunna utvecklas och samtidigt vara omgiven av sina nära och kära. Jag var tvungen att lämna det ena för att kunna växa i det andra, konstaterar hon.
Det är enda gången under vårt samtal som hon betonar en svårighet – det tycks ligga i hennes natur att se möjligheter snarare än svårigheter. Men livet med dess motgångar har gjort henne stark säger hon, och hon vet att möjligheterna hon fått inte erbjuds alla.
– Min granne hemma i Turkiet lever ett annorlunda liv än jag. Och mina föräldrar fick kommentarer om min PhD och vad jag skulle med den till. Jag vet att det finns många brinnande talanger ute i världen som aldrig får möjlighet att utvecklas. Det är en förlust för världen, resonerar hon.
Men, Funda tänkte inte bli en av dem. Hon tog sin mor på orden och mejlade sina kontakter i Sverige, och sökte upp företag hon ville jobba med. Efter 3 veckor hade hon ett jobb på Impact Hub i Stockholm och lämnade Turkiet för Sverige.
– När jag kom till Stockholm kändes staden som en öppen famn. Jag åt lunch med nya människor varje dag och varje person jag träffade presenterade mig för en ny kontakt. Snart hade jag ett stort nätverk, berättar hon och tillägger att hon fortfarande är en stor Sverige-vän.
Den vidare vägen till Norrsken var också ett resultat av Fundas förmåga att ta saker i egna händer. Det började med att hon en morgon läste en intervju med Klarna-grundaren Niklas Adalberth. Han berättade att han sålde av sina aktier i Klarna för att kunna starta en världsförbättrande organisation med huvudkontor i centrala Stockholm. Funda agerade direkt och mejlade Niklas – en lunch och några samarbeten senare blev hon erbjuden jobb på Norrsken. Idag är Norrsken en internationellt erkänd organisation som stöder impact-entreprenörer på två sätt. Dels genom ett co-working-kontor på Birger Jarlsgatan, dels genom en fond som investerar i startups.
– Intresset för Norrsken översteg alla våra förväntningar och vi hade inte möjlighet att ta emot alla till en början. Så vi konstaterade att det här funkade – what´s next?
Jo, det stora intresset möjliggjorde expansion och utveckling i företaget. Snart öppnar till exempel Norrsken sin första hub i Rwanda och planer finns på ett projekt i London. Funda själv har nyligen fått en ny roll i organisationen. Numera styr hon det nya projektet Impact accelerator – ett internationellt utbyte som syftar till att stötta internationella impact-företag.
– Just nu har vi 20 företag från olika delar av världen som sitter här i Stockholm i åtta veckor. Under tiden stöttar vi dem ekonomiskt, men också med kontakter med entreprenörer som vet hur man bygger framgångsrika företag, förklarar hon.
Norrskens läge – mitt i stan i tjusiga kvarter – är ingen slump. Då organisationer med världsförbättrande ambitioner ofta sitter i blygsamma lokaler utanför stan gör Norrsken medvetet tvärtom. Här sitter de små företagen nära de stora pengarna, resurserna och entreprenörerna som kan bidra med kapital och kunskap – och tillägger Funda – de vill också signalera att det är viktiga personer som sitter på Norrsken.
– Det här är vår framtid! Därför ska de sitta så bekvämt och centralt som möjligt, konstaterar hon.
Frågan om var hon ser sig själv om 10 år duckar hon – hon har lärt sig att få saker blir som man planerat. Men kanske är hon i framtiden själv en av entreprenörerna säger hon.
– Ja, det finns idéer och tankar. Jag skulle tycka om att få jobba mer hands on med ett företag som jobbar för att utveckla och fördjupa begreppet demokrati. Demokrati är ju mer än att rösta vart fjärde år. Hur ger vi möjligheter till dem som är mindre bemedlade och skapar en mer demokratisk värld? Det är frågan som håller mig vaken om nätterna, säger hon.
Pandemin har gjort att avståndet till familjen i Turkiet känts än mer påfallande. Hon lever sitt liv med sin pojkvän i Enskede Gård och fyller tiden med jobb, surfing, dans och förhoppningsvis lite improvisationsteater i höst. Men i Turkiet ser vardagen annorlunda ut för nära och kära. Det är en ständig kamp att hantera känslan av avstånd, medger hon.
– Hur ger jag något tillbaka? Jag har kommit fram till att jag just nu kan ge mer till mitt hemland härifrån, konstaterar hon och tillägger att hon aldrig kunnat använda sina resurser på samma sätt om hon stannat i Turkiet – och det är den möjligheten hon vill verka för att erbjuda andra.
Men hur gör man det? Vad var det till exempel som gjorde att du kunde ta dig hit från den plats du befann dig på?
– Jag tror att min styrka är att jag går in 100 procent i det jag tror på vilket smittar av sig. Det gör att andra vill jobba med mig. Och så är jag nog en så kallad adaptable talent – det vill säga jag kan bära upp flera olika hattar, säger hon och antyder att tajmningen också var på hennes sida.
– Det var kanske rätt tid i Stockholm för en ung ambitiös kvinna från Turkiet som jobbade med impact när jag kom hit, konstaterar hon.
Men hur man än vänder och vrider på sagan så har mod varit en viktig del på Fundas väg. Det är knappast en fegis som kastar sig ut i världen med ambitionen att göra den till en bättre plats. Och det kräver visst mod att lämna alla man älskar för att ta sig an några av världens största entreprenörer. Kanske är det ingen slump ändå att det svenska uttryck som fastnat i Funda Sezgis vokabulär är just – Ingen minns en fegis?
NAMN: Funda Sezgi
ÅLDER: 41 år
BOR: Enskede Gård
Gör: Medgrundare och managing director på Norrsken