Close

Hon är hjärnan bakom framtidens transportmedel

Hennes företag är först i världen med att köra en autonom eldriven lastbil på allmän väg. Einrides grundare Linnéa Kornehed Falck har listats som en av Europas mest lovande unga entreprenörer.

Foto: Rickard L Eriksson

En tidig morgon i början av 2010-talet sitter Linnéa Kornehed Falck på bussen mot Rimbo. Hon har precis tagit studenten och medan vännerna är i färd med att upptäcka världen är hon på väg till sin morfars hotellkonferensanläggning.

– Det var aldrig aktuellt att backpacka efter gymnasiet. Jag skulle skaffa ett arbete, komma någonvart – den mentaliteten är jag uppvuxen med. Arbetsmarknaden var tuff och jag hade ingen erfarenhet så till slut gav morfar mig ett jobb. Men när jag satt på bussen bestämde jag mig: jag ska ta mig ur det här. Jag ska lyckas. Jag vet inte hur eller när, men jag ska jobba hårt för att en dag kunna dra till Thailand, om jag så vill.

Drygt ett decennium senare möter jag Linnéa Kornehed Falck på Tekniska Museet. En plats hon älskade att besöka som barn och som hon nyligen introducerade för sin tvåårige son. Teknikintresset väcktes tidigt. Redan några år innan den där bussresan hade hon fått sin första mp3-spelare, lyckats hitta källkoden och på så sätt laddat ner sina favoritlåtar till en egenskapad databas. Men att Linnéas tekniska förmåga en dag skulle leda till grundandet av svenska Einride, som är på god väg att revolutionera transportindustrin med sina autonoma elektriska lastbilar, trodde hon nog aldrig. Inte heller att hon skulle listas som en av Europas mest lovande unga entreprenörer av affärsmagasinet Forbes.

– Under uppväxten kände jag mig alltid utanför. Som att jag var tvungen att bevisa att jag fick vara med, såväl i samhället som i familjen.

Hon blickar ut genom caféets stora panoramafönster. Regnet hänger i luften. Hon frågar hur djupt hon ska gå, för det här är något hon har tänkt på.

– Det har funnits mycket smärta och sorg i min familj. Generationstrauman som sträcker sig långt tillbaka. Morfar kom från krigets Tyskland och farmor var finskt krigsbarn. Det var inget vi pratade om, utan jag växte upp med inställningen att man ska bita ihop och jobba hårt. Det har nog påverkat mig väldigt mycket.

I tonåren eskalerade känslan av att inte passa in och räcka till.

– När jag var 16–17 år upplevde jag att jag tappade min röst. Jag vågade inte prata, av rädsla för att bli utstött eller säga något fel. Det var otroligt hämmande.

Kort efter att Linnéa arbetat på morföräldrarnas företag fick hon jobb som administrativ assistent på ett rekryteringsbolag. Hon var 19 år och snart skulle allt förändras.

– Mitt uppdrag var att lägga in annonser som skulle publiceras på olika sajter. Ganska snabbt insåg jag att arbetet gick att effektivisera. Så jag lärde mig utvecklingsspråket och automatiserade det.

När företaget upptäckte vad Linnéa gjort erbjöds hon it-chefstjänsten.

– Det var en otrolig känsla. För första gången kände jag att jag kunde bidra med någonting. Att det fanns en plats för mig. Den insikten var inte bara viktig för min karriär – det påverkade hela mitt liv.

Linnéa tar en snabb klunk svart kaffe och berättar att hon precis kommit hem från en lång USA-vistelse. För några år sedan blev Einride det första företaget i USA att trafikera allmän väg med en eldriven lastbil utan förarhytt. Att Linnéa skulle bli en av hjärnorna bakom framtidens transportmedel började med att hon tröttnade på sin mans tjat om hur dålig transportsektorn var på att ställa om till mer klimatvänliga alternativ. Robert Falck och Linnéa hade träffats några år tidigare på universitetet, när hon studerade datavetenskap.

Tills slut kände jag att vi var tvungna att göra någonting – eller byta samtalsämne.

Nu jobbade Robert på Volvo Lastvagnar medan Linnéa arbetade som utvecklare i bank- och fastighetssektorn. Hon hade ingen erfarenhet av transportindustrin, men båda hade grundat flera startups och visste att teknik kan effektivisera, automatisera och revolutionera.

– Robert funderade länge på det som skulle bli Einride. Vi pratade om det nästan varje dag i ett halvår. Tills slut kände jag att vi var tvungna att göra någonting – eller byta samtalsämne.

Sagt och gjort. Tillsammans med Filip Lilja, som Robert lärt känna några år tidigare, utvecklades en mjukvara som möjliggör varutransporter med elektriska och autonoma fordon på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt. 2016 föddes Einride, vars namn är en referens till den nordiska åskguden Tor och betyder ”den ensamma ryttaren”.

– Visionen är att skapa ett mer hållbart och effektivt transportsystem. Vi tror att det är möjligt genom det teknikskifte som vi ser redan nu håller på att ske – där AI, elektrifieringen och automatiseringen kommer bryta igenom samtidigt, vilket är ganska unikt. Vi vill vara med i skärningspunkten där de möts.

Redan nu finns Einride i Sverige, Norge, Tyskland, Benelux, Storbritannien och USA samt siktar mot Mellanöstern. Företaget har utöver manuella och autonoma elektriska lastbilar även tagit fram en digital plattform för ruttplanering och optimering samt etablerat laddstationer. I dag kör Einride autonomt på inhägnade sträckor och planen är att även göra det på allmän väg, något man till viss del faktiskt redan börjat med.

– Genom vitvarubolaget General Electric Appliances i USA kör vi delvis på publik väg, vilket är otroligt häftigt. Just nu tittar man också på dedikerade filer åt autonoma fordon, så att de kan gå parallellt med vanliga, manuella bilmodeller. Men det är många bitar som ska falla på plats för att det ska hända, framför allt lagstiftning.

Samtidigt låter det lite osäkert med bilar utan förare…

– Faktum är att de flesta bilar redan har många autonoma system som räddar miljontals liv. Våra lastbilar kör på noggrant utmätta och kontrollerade sträckor. Fördelen när man jobbar med frakt är att det ofta är väldigt förutsägbart. Vi skulle aldrig bara släppa i väg dem.

Målet är att göra skillnad på lång sikt.

– Transportsektorn är ansvarig för sju procent av de globala utsläppen, det är brist chaufförer och systemet är ineffektivt. Allt detta kan lösas med ny teknik. Vi vill vara med och bygga något som är hållbart över tid, som kan tjäna oss och samhället länge.

En lågstadieklass väller in genom cafédörrarna, ivriga att testa de olika experimenten på museet. Linnéa känner igen sig.

– Jag drivs av att ta en idé, bygga och förverkliga den. Det är så tillfredsställande, framför allt att göra det i team. Det är nog därför jag blev utvecklare, för att kunna koda och sedan se resultatet. Det stärker min självkänsla. Jag älskar att se när våra medarbetare inser sin potential.

Uppväxten i en entreprenörsfamilj med två syskon gör att företagsamheten sitter i blodet.

– Varje söndag samlades familjen för ett ’styrelsemöte’. Vi kallade det så lite skämtsamt, men då diskuteras vad alla skulle prioritera den kommande veckan. Det har nog gett mig förmågan att prioritera, hitta struktur och se till att det alltid finns en puls i bolagsbyggandet. Står det stilla ska man börja oroa sig.

Kan det inte finnas en stress i det?

– Jo, men jag har hittat en harmoni i tempot. Det måste man. När du bygger den här typen av bolag kan man aldrig riktigt stänga av.

Linnéa tror att det är en fördel, snudd på avgörande, att hon driver Einride med sin make.

– Om jag inte kunnat dela det här med min respektive hade jag nog inte levt med någon alls. Det är dessutom otroligt roligt och inspirerande att jobba med Robert, han är en fantastisk företagsledare och innovatör.

Hur mycket jobbsnack blir det hemma?

– För några år sedan införde vi en regel om att inte prata jobb i sängen och det har vi hållit. Första målet var att aldrig prata om det vid middagsbordet. Men det var omöjligt, haha.

Det blir också en hel del naturliga jobbpauser – som under promenaderna mellan lägenheten på Sturegatan till kontoret på Regeringsgatan.

– En stor anledning till att jag tycker om att bo på Östermalm är att det är så grönt. Vi är ute mycket med barnvagnen och promenadavståndet till jobbet är perfekt!

En taxi rullar fram utanför fönstret. Linnéas assistent viskar försiktigt att nästa möte börjar om fem minuter. Det ska hon ta digitalt i bilen på väg till en lunch på Soho House. Men innan hon hoppar in i taxin ställer jag den självklara framtidsfrågan:

När kommer vi se självkörande bilar i stan?

– Det beror på vem du frågar. Enligt vissa är de redan här, i Silicon Valley kan du ta en självkörande taxi till kontoret. Andra hävdar att den sista en och en halv procenten saknas innan allt är på plats. Ofta hänger det inte på tekniken i sig, utan på lagstiftningen och att människor ska acceptera utvecklingen. Men med tanke på hur snabbt allt går nu är det bara en tidsfråga, säger hon och ler.

Linnéa Kornehed Falck
Ålder: 32 år.
Bor: Sturegatan.
Familj: Maken Robert Falck och sonen Theo.
Yrke: Utvecklare och grundare av fraktteknikbolaget Einride tillsammans med Robert Falck och Filip Lilja.

Text: Elin Liljero Eriksson

Close