För den fördomsfulle kan frågan verka retorisk. Och visst bekräftas en del fördomar vid en titt på hur Östermalm röstade i senaste valet.
I både riksdags- och kommunalval 2018 var moderaterna i särklass största parti. I samtliga valdistrikt samlade M någonstans mellan en tredjedel och hälften av rösterna. De fick rentav egen majoritet valdristrikten Karlaplan Norra – kvarteren runt Karlaplans nordvästra del – och Garnisonen-Diplomatstaden.
Detta trots att moderaterna tappade rejält på Östermalm i valet 2018. Inte minst handlade det om kommunröster neråt Strandvägen, något som i medierna sades bero på missnöje med moderaternas stöd för Nobelcentret på Blasieholmen.
Andraplatsen delades i de flesta distrikt mellan liberalerna och sverigedemokraterna. Det förtjänar här att påpekas att SD hade betydligt lägre stöd på Östermalm än i övriga landet. Kanske var det ett tecken att jag förra valdagen överhörde när två damer på KMK kallade sina grannar på Östermalm för ”jävla salongsbolsjeviker”, eftersom grannarna inte tyckte det gick an att rösta på SD.
Svårast i valet 2018 var det dock för miljöpartiet och vänsterpartiet. De bommade fyraprocentsspärren i nästan alla Östermalms valdistrikt.
I valdistrikten norr om Valhallavägen var siffrorna något mer utjämnade, men fortfarande med en tydlig ledarposition för M.
Men tiden är ändå förbi när röstandet på Östermalm var givet.
Segregationen är visserligen stor i Sverige och Stockholm. Östermalms befolkning är fortfarande homogen som en burk olivsnacks på Astoria. Men idag vänder sig alla partier till medelklassen. De med ännu större ekonomiskt och kulturellt kapital än så – visst finns det fortfarande även några sådana på Östermalm – kan säkert i varje partis politik hitta någon detalj som de gillar och som kanske anses tillräckligt viktig för en röst.
Röstandet har blivit praktiskt. Rösten är inte så mycket en identitetsmarkör som det en gång var. Och det är bra.
Så hur kan en väljare på Östermalm då tänka inför sitt val?
Egentligen är det ganska självklart. Politiken bör begrundas utifrån tre perspektiv – partiets politik för Sverige, för Stockholm och för Östermalm. Den förstnämnda aspekten är viktig att ta hänsyn till även för en röst som läggs enbart med tanke på utvecklingen för Östermalm. Hur skola och vård ska organiseras, hur gängkriminaliteten ska tacklas och hur infrastruktur och klimatåtgärder ska utformas, är frågor som har omedelbar påverkan på Östermalm. Oavsett vilka lösningar vi förespråkar så kommer den lösningen avgöra även Östermalms lokala utveckling. Det gör för övrigt riksdagsrösten viktig även lokalt.
Östermalms befolkning är fortfarande homogen som en burk olivsnacks på Astoria.
Det handlar ju just om att vi bor här. Därför är bostadspolitiken en annan viktig faktor att ta hänsyn till. Bostäderna här är bland de dyraste i landet, till stor del finansierade med lån. Det gör det viktigt att lyssna noga på politikernas signaler om låneregler och ränteavdrag. Övertydlig lär ingen av dem vara – före valet.
Här är även partiernas ekonomiska politik avgörande. I ett läge med höjda priser – det rapporteras även att många bostadsrättsföreningar väntas behöva chockhöja avgifterna – kommer hushållens marginaler bli mindre även på Östermalm. Den ekonomiska politiken påverkar självklart också bostadsmarknadens utveckling.
Vad Stockholmspolitikerna vill göra i kommun och region är de bra på att tala om. Liberalerna lyfter fram vikten av att bevara stadens kulturhistoriskt viktiga byggnader, där de i vart fall i den algoritm som träffar mig flitigt har lyft fram Östermalmshallens framtid. Socialdemokraterna trycker på kollektivtrafik och bostadsbyggande. Vänsterpartiet vill stoppa välfärdsprivatiseringarna. Alla verkar vilja lyfta fram Stockholm som ett globalt skyltfönster – alltifrån MP som vill se staden som ett globalt föredöme på klimatområdet, till KD som ser förutsättningarna att skapa världens bästa stad att åldras i.
På stadsdelsnivå är partierna dock inte lika precisa. Det är otidsenligt, med tanke på att våra stadsdelar och grannskap har blivit allt viktigare i moderna storstäder. Vi identifierar och knyter oss till den mikrolokala gemenskapen. Restaurangen och handlaren runt hörnet, parken med sina återkommande besökare. Uteserveringar och blomlådor som vi gärna skulle se mer av. Den här publikationen är ett exempel på samma utveckling. Facebookgrupper i kvarteret ett annat.
Vi engagerar oss kanske i Nybrogatans vitalisering, eller har starka känslor om Östermalmstorgs framtid. Detta engagemang borde partierna bli bättre på att fånga upp. Samtidigt skapar det utrymme att som väljare forma politiken. Gå till närmaste valstuga eller skriv brev till borgarrådet och föreslå någon idé som du brinner för i ditt grannskap.
Om inte annat så är politikernas reaktion på förslaget en bra vägledning i valbåset.
Erik Zsiga är kommunikationskonsult hos Kekst CNC, där han hjälper företag att analysera och kommunicera i en tid som är ekonomiskt och politiskt komplex. Han har jobbat i utrikesdepartementet där han var pressekreterare till utrikesminister Carl Bildt. Dessförinnan var han presschef i Electrolux, idéproducent på tankesmedjan Timbro och ledarskribent i Svenska Dagbladet.