Det är inte lätt att vara prins. Prins Eugens pappa, kung Oskar II, hade inget emot att hans yngste son målade – men att ha det som livskall? Ett annat av prinsens problem var hur konstvärlden skulle ta emot en så priviligierad ung man? Bra, visade det sig.
På 1880-talet flyttade prins Eugen till Paris för att studera konst. Han gillade friluftsmåleri, att ställa ut staffliet mitt i naturen, och var inte alls oäven – de franska konstkritikerna uppskattade särskilt hans skånska potatisåkrar.
Åter i Sverige igen bosatte han sig i Arvfurstens palats (nuvarande Utrikesdepartementet vid Gustaf Adolfs torg). Samtidigt höll Valhallavägen på att växa fram. Precis som de flesta av Stockholms paradgator var den kraftigt inspirerad av Paris och dess stadsplanerare Haussman. Och precis som i Paris lät man bygga ateljévåningar högst upp i många av husen. Eugen skaffade sig ateljé i det som i dag är nr 116 och därefter även i nr 104 (bilden).
Prinsen fortsatte med naturmåleriet även på Östermalm och med tiden blev Stockholms skärgård ett favoritmotiv. Så småningom köpte Eugen en egendom på Waldemarsudde och lät Ferdinand Boberg rita honom ett mäktigt hus. Hans konstnärskompis Oscar Björk – dåtidens kanske främsta porträttmålare – fortsatte i ateljén i nuvarande Valhallavägen 104. Men det är en annan historia.