Lovisa Berntson och India Bhattacharjee fann varandra i sin gemensamma kärlek till konsten. Idag arbetar de tillsammans för att få fler att upptäcka konstnärerna som världen ännu inte upptäckt.
Lovisa Berntson och India Bhattacharjee har just landat i Stockholm och infunnit sig i Sothebys lokaler på Sturegatan. Vi sitter nu omgivna av aptitretande konst i form av skulpturala tårtor och semlor på väggen i den oerhört vackra lokalen. Anledningen till den omgivande konsten är att Lovisa och India samma kväll ska öppna utställningen The Cherry on the Cake – en matorienterad utställning av konstnärerna Olivia Sterling och Vincent Olinet – precis här. Tillsammans kallar duon Lovisa och India sig för Berntson Bhattacharjee och har sedan 2020 kurerat konstutställningar med fokus på unga – i bemärkelsen ännu inte så exponerad – nya konstnärer i London och Stockholm.
Lovisa och India sitter nära varandra, fyller i varandras meningar och bubblar av omistlig lust för konst i en bred bemärkelse. De har känt varandra sedan barnsben, men det var först med konsten som katalysator i vuxen ålder som vänskapen fördjupades och sedermera ledde till den gemensamma konstverksamheten.
– Våra familjer umgicks mycket när vi var små så vi har känt varandra hela livet. Men det var först när jag flyttade till London, där India redan bodde, och vi började se konst tillsammans som vi fann varandra på riktigt, berättar Lovisa och India fyller i.
– Jag bodde i London då och jobbade på konstklubben The Cultivist. Lovisa hade jobbat på ett galleri i New York och varit hem och vänt i Stockholm, men hon längtade efter att komma närmre konsten. Just då var jag mitt i Londons konstvärld.
Ganska snart upptäckte de två barndomsvännerna att de gillade samma typ av konst. Tillsammans fyllde de snart alla lediga timmar med att gå på utställningar ihop.
Vi har känt varandra hela livet, Men det var först när vi sågs i London
och vi började se konst tillsammans som vi fann varandra på riktigt.
– Efteråt kunde vi diskutera verken i timmar, säger Lovisa och tillägger att India visste precis vart man skulle gå efter sina många år som aktiv på Londons konstscen.
Men det spirade också en idé i Lovisa om att tids nog driva ett eget galleri – helst tillsammans med India. Både Lovisa och India var överens om att det saknades en scen för yngre konstnärer – i bemärkelsen nyligen utexaminerade och ännu okända. Visst vimlade det av ung konst i sociala medier, men de båda konstentusiasterna var överens om att det fysiska mötet med ett verk är svåröverträffat. Tänk om de två kunde erbjuda den fysiska plattformen för ännu oupptäckta konstnärer?
– Det sker något magiskt i det fysiska mötet som är svårt att översätta i ett digitalt möte, konstaterar Lovisa.
Men, medan Lovisa hade pluggat ekonomi i New York och genom att fjärma sig från konsten insett att hon ville komma den närmre, var läget För India lite av det motsatta.
– Jag hade jobbat med konst så länge men också kommit allt längre bort från det jag tyckte var kul – det vill säga mötena med konstnärer och konstvärlden. Då var jag mer inne i assistentrollen och funderade faktiskt på att ta ett helt annat jobb inom mat och hållbarhet, säger India.
Lovisa gjorde trots det små subtila försök att få India att komma in på tanken om ett eget galleri. Men India missade gång på gång Lovisas – enligt hennes själv inte så diskreta – hintar.
– Till slut skickade jag ett sms till India när hon var på semester med sin familj. Det var ett rakt förslag om en pop up-utställning under sommaren i Falsterbo, säger Lovisa.
India nappade direkt på idén! Under den följande sommaren, mot alla odds med pandemi och en i stort sett stängd konstmarknad, öppnade Lovisa och India sin första utställning i en gammal lada i Falsterbo. Det blev succé – och framför allt tyckte de båda att det var fantastiskt roligt. Nu hade de dessutom hittat sättet på vilket de ville presentera konstnärerna de ofta handplockar från konstskolor. India återfick sitt brinnande intresse för konsten och Lovisa blev än mer säker på idén om hur utställningarna kunde göras.
– Utställningslokalerna som har varit allt ifrån en gammal kyrka och ett renoverat pumphus i London till en lada i Falsterbo är i fokus i våra utställningar. Konsten som visas är skapad och anpassad just efter den lokal och plats som den visas i, berättar India och pekar på Olivia Sterlings lilla semla som exempel på konstnärens Sverigeflirt.
Idag delar Lovisa och India sin tid mellan London och Stockholm och numera har ingen en tanke på att lämna konstvärlden. Istället letar de efter en egen fysisk lokal där galleriet Berntson Bhattacharjee kan utvecklas och växa.
Tillsammans utvecklas de också själva i sina respektive roller som gallerister och konstkännare, och fördelen med att vara två är odelat positiv.
– Vi skickar meddelanden om nya konstnärer till varandra hela tiden. Jag har märkt att jag ibland inte gillar det Lovisa skickat alls till en början, för att några veckor senare fullkomligt älska det. Kanske hade jag missat det om inte Lovisa visat mig vissa verk. Och vice versa för Lovisa. Det är det som är så bra med att vi är två, säger India och Lovisa fortsätter.
– Det som också är så underbart med att vara två är att vi hela tiden kan fråga varandra varför ett verk är viktigt. Vad är grejen med det här? Ofta är den frågan mer relevant än det rent subjektiva med konst. Man kan älska ett verk som man absolut inte skulle vilja ha på väggen hemma.
India nickar instämmande och några sekunder senare letar de båda i sina telefoner efter namnet på den där coola videoinstallationen som India tyckte så mycket om. Vilket år kan det ha varit? Var är verket nu?
– Var det Christian Marclays The Clock?
Det var det bekräftar India entusiastiskt och snart är de uppslukade i en passionerad diskussion om vad som är just det verkets geni.
– Det finns så många lager i konst som man kan möta verket och andra betraktare på. Idén och budskapet med ett verk är absolut lika viktigt som det rent visuella, säger Lovisa och India nickar instämmande.
I höst har Lovisa och India stora planer för sitt galleri och för den som är nyfiken på modern konst i spännande kontext – håll koll på den här duon.