Många är vi som har Helena Ungh Hofman-Bang att tacka för den där perfekta utekvällen. För är det någon som vet hur man får gäster att trivas så är det hon. Nu gör hon Anders Timell sällskap som hovmästarinna på Taverna Brillo.
Efter ungefär två minuter i hennes sällskap känns världen lite roligare och snällare än innan. Det är därför ingen slump att Helena Ungh Hofman-Bang i snart två decennier höjt stämningen och fått gäster att trivas på några av Stureplans främsta krogar. Det finns en avväpnande värme och genuin öppenhet hos Helena Ungh som är direkt smittsam.
– Hon är fantastisk! Inget är omöjligt i hennes sällskap. Dyker det upp ett problem så löser Helena det, säger Taverna Brillos restaurangchef Maria Carboni som stannar till för att säga hej till Helena när vi tagit plats i glassbaren på Taverna Brillo.
Maria passar på att hälsa Helena välkommen tillbaka till Svenska Brasserier – Vi behöver dig! Konstaterar hon. I höst tar Helena nämligen sig an rollen som hovmästarinna på Taverna Brillo. En vändning som egentligen inte alls var planerad.
– Jag skulle egentligen ägna hösten åt min konst, men så ringde Anders Timell och jag kunde inte säga nej till hans förslag att komma hit. Jag älskar ju mitt jobb!
Det var faktiskt Anders Timell som ringde den där gången för nu nästan 20 år sedan också – samtalet som blev början på Helenas karriär. Då jobbade hon på ett bageri efter en brokig karriärsresa som innehållit såväl delägarskap i en krog som jobb som stylist och kock. Frågan Timell ställde då var om Helena ville komma och jobba på Riche tillsammans med honom. Det ville hon, och resten är numera modern Stureplanshistoria. Med sin naturliga talang för att få människor att må bra har Helena Ungh Hofman-Bang hållit i regin på krogar som Bardot, Teatergrillen, Riche, Pas d’Art med flera.
Vad är det som gör att du är så bra på det här?
– Jag älskar människor och har en naturlig fallenhet för att ta hand om andra. Det gör mig glad att se andra ha det bra, säger hon.
Vilka är då dina främsta redskap för att skapa en bra atmosfär på en krog?
– Musiken är superviktig. Bra musik som folk känner igen ska det vara. Man ska liksom vara på väg och gå och så hör man den där låten och stannar ett tag till …
Vad som får Helena själv att må bra just nu är något annat än krogliv. Förutom konsten som är hennes kall i livet så är det den nya folksporten – eller 2020-talets bara vara som Helena kallar det – padel. På frågan hur ofta hon spelar börjar hon skruva på sig – padeln har nämligen blivit något av en besatthet.
Att förlora är det värsta som finns.
– Jag spelar sex dagar i veckan och ibland mer, men det vågar jag inte säga, säger hon och skrattar.
Men det finns också en allvarlig klangbotten i padelpassionen. Helena lämnar en turbulent tid på det privata planet bakom sig och padel, och sällskapet som följer med spelet, har erbjudit andrum och tid att fokusera på något annat.
Konsten har också av den anledningen fått vila en stund – tills nu. I sorg finner hon nämligen ingen inspiration.
– Jag jobbar inte så mycket med konst när jag har det jobbigt. Det kommer inget till mig då. När jag mår bra däremot är jag väldigt produktiv.
Hon tar fram sin telefon och visar prov på lamporna i stengods med skärmar av gamla Guccitapeter hon jobbat med sista tiden. De är glada, uttrycksfulla och avväpnande i sitt formspråk – precis som konstnären själv.
Ska man tolka produktiviteten som att du mår ganska bra just nu?
– Ja, det är bättre nu. Vi börjar se ljuset, säger Helena.
Det faktum att hon har ett jobb som hon älskar och vice versa har såklart också varit en trygghet under svåra perioder. Vid det här laget känner hon Stockholm och vet vad gästerna vill ha ut av en kväll.
Men vad har förändrats under de här 20 åren?
– Jag tror att det finns en större lojalitet nu. Man går kanske inte ut så ofta, men när man gör det så går man gärna till ett ställe man känner till och där man vet vad som väntar. Sedan är folk generellt lite lugnare med festandet och dricker mindre.
Detsamma gäller Helena själv – det är sällan hon dricker alkohol eller är ute i svängen över huvud taget numera. Det krävs att man är i form för att vinna i padel, säger hon och menar allvar ska det visa sig. Helena hatar nämligen att förlora.
– Att förlora är det värsta som finns. Till och med när jag spelar med barnen måste jag vinna, säger hon och fortsätter:
– Det är det som är så frustrerande med padel – att man förlorar. I konsten jobbar jag tills jag är nöjd och på jobbet släpper jag aldrig en gäst förrän gästen är helt nöjd. Men i padel kan man inte styra det där.
Så, vad händer när du förlorar?
– Förra veckan slog jag sönder ett rack när jag förlorade. Men det har faktiskt aldrig hänt förut …
3 LEDORD FÖR EN LYCKAD UTEKVÄLL
Musiken!
Personalen – trivs personalen så trivs gästerna.
Igenkänning – man vill känna igen den som tar emot och några andra gäster.