Skräddarsytt mode, digitala konstgallerier och nystartade AI-bolag. Vi har träffat fyra av Östermalms mest spännande nya företagare. 
ANTONIA VON EULER: ”Att ha tomma väggar hemma är lika otäckt som att inte äga en bokhylla”
Jag har nästan ångest för att jag ska föda barn nu, jag hade behövt en månad till för att jobba undan allt.
Antonia von Euler tar emot på sitt kontor på Birger Jarlsgatan. Det är bara två veckor kvar till beräknat förlossningsdatum för hennes första barn, men hon har mer att göra än någonsin. För åtta år sedan startade hon konstbyrån Young Art som sammanlänkar ung konst med allt från företag och varumärken till organisationer. Efter ett par år drog hon även igång webbaserade galleriet Arrivals, som fokuserar på att sälja prisvärda verk av just unga konstnärer till privatpersoner. Men att hon hamnade i konstvärlden var mest en slump.
– Jag kommer inte från någon konstfamilj, men har ändå rört mig i de kretsarna. I Sverige finns fem konsthögskolor, fast när eleverna examineras efter en kandidat på tre år och en master på två finns inga jobb. När jag gick på vänners utställningar tyckte jag att det var helt sjukt att bara de närmast sörjande gick dit, samtidigt som folk i min omgivning gärna ville köpa något roligare än en poster. Jag ville hitta ett sätt att koppla ihop de två världarna, säger Antonia och tar en klunk kaffe.
Idag har hon ett nätverk på drygt 3 000 konstnärer vars verk hänger i såväl privata hem som offentliga miljöer. Bland annat är rummen på nyöppnade Bank Hotel smyckade med konst via Young Art.
Trots att hon mest råkade halka in på entreprenörs-banan har hon aldrig ångrat sitt yrkesval.
– För mig har jobbet nästan varit roligare än mitt privatliv. Jag har skapat ett eget universum där jag trivs att vara. Sen tror jag att många har bilden av att de vill vara entreprenörer, trots att de inte mår bra av det i praktiken. Jobbet går ofta ut över privatlivet och man behöver vara stresstålig och lösningsorienterad.
Flera av de unga konstnärerna som Antonia samarbetat med under åren är numera etablerade namn. Ett exempel är Joakim Ojanen, som nu ställer ut sina fantasifulla skulpturer på galleriet Christian Larsen. Men att se konst som en investering tycker Antonia är ”otroligt tröttsamt”.
– Folk köper soffor för 50 000 kronor utan att tänka på om man får pengarna tillbaka om tio år. Med konst resonerar man annorlunda, trots att det är livsviktigt för ett hem. Att ha tomma väggar hemma är lika otäckt som att inte äga en bokhylla. Såna personer vill man ju inte umgås med.
Ett av projekten Antonia är extra stolt över utspelade sig under supervalåret 2014.
– Sverigedemokraterna skickade ut en jäkla massa valsedlar och oombedd valinfo som många blev upprörda över. Tillsammans med Nöjesguiden samlade vi in materialet och återvann till ny pappersmassa som åtta konstnärer gjorde antirasistiska verk av. Sen skänkte vi pengarna till antirasistiska organisationer.
Något verk du själv drömmer om att köpa?
– Rebecka Bebben Andersson är min eviga favorit. Nu ställer hon ut en fallosformad kniv som jag gärna skulle ha. Jag blir med konst hela tiden. Det är inte så smart egentligen – min idé är ju att sälja konst, inte att köpa den själv.
SAMAN AMEL: ”Folk som jobbar inom exempelvis tech och design vill ha allt snyggare plagg”
Atelier Saman Amels estetik är en mix av syditaliensk elegans och skandinavisk minimalism, förklarar medgrundaren Saman Amel när vi träffar honom i butiken på Kommendörsgatan.
Skrädderivarumärket har blommat ut till en storfavorit bland stilintresserade stockholmare. Till stamkunderna räknas popstjärnor, Michelinkockar, reklambyråchefer och finanstoppar.
– Vi smög lite under radarn i några år men 2017 exploderade det, säger Saman, som driver bolaget ihop med Dag Granath.
Det började redan i gymnasiet, när de två barndomsvännerna extrajobbade på modebolaget Nikolaj d’Étoiles – och fantiserade om vad de skulle göra annorlunda om de själva drev bolaget. Några år senare följdes de åt till J.Lindeberg.
Atelier Saman Amels egen bolagsresa började med slipsar.
– Vi köpte en meter tyg, gjorde en slips och sålde den. Vinsten gick till två meter tyg, och så vidare, berättar Saman Amel, som studerat skrädderi på Tillskärarakademin.
De syr dock inte upp plaggen själva, utan använder sig av två italienska skrädderier – ett i Neapel och ett i Florens. Första resorna till Syditalien gick dock inte enligt plan.
– Två unga, blåögda svenskar som trodde att vi skulle bli nya Ralph Lauren. Vi blev fullständigt lurade, berättar Dag Granath.
Saman Amel flikar in.
– Det var jobbigt men lärorikt. Numera fungerar det dock bra. Den okonstruerade kavajen föddes ju i princip i Neapel. Hela stilen där är mer casual med mycket mjuka linjer. Det är raka motsatsen till den typiskt brittiska tvärpressade kostymen som härstammar från militäruniformen.
Det florentinska skrädderiet ligger någonstans mittemellan det brittiska och syditalienska.
– I vårt fall håller det napoletanska skrädderiet en högre hantverksnivå. Där sys allt för hand, bara att sy in canvasen tar fem timmar. Toscanalinjen håller också hög klass men är något billigare, man skulle kunna kalla det för vår instegsmodell, säger Dag Granath.
De upplever att många män har svårt att orientera sig i sina garderober.
– De normalt dressade yrkena, som finans och juridik, blir allt mindre dressade – medan folk som jobbar inom exempelvis tech och design vill ha allt snyggare plagg. Gärna en sober, samtida och egen stil. Och då känns kanske de klassiska svenska skrädderierna lite old school, säger Saman Amel.
Det händer att kunderna efterfrågar en total genomlysning av garderoben.
– Då gör vi hembesök och går igenom alla deras plagg. Sen gör vi listor på vad vi tycker de ska slänga och vad de behöver införskaffa.
Är det ingen som blir sårad?
– Nej, men det krävs att man har bra personkemi, säger Dag Granath. För att vi ska kunna göra vårt jobb kan man inte stryka alla medhårs utan måste våga säga sanningen. Har du smala axlar och breda höfter ska du inte ha dubbelknäppta kavajer, för du kommer se tjockare ut. Klarar man inte den ärligheten är det ingen idé att komma hit.
Vem är Östermalms bäst klädde man?
– Det räcker att sitta någon halvtimme på Karlaplan så hinner man se både en och två distingerade herrar i tweedkavaj och tofflor glida förbi.
Det var ett politikersvar.
– Okej då, Victor Olsson, som har produktionsbolaget Wavy, avslutar Dag Granath.
JOEL HELLERMARK: ”Jag vill lösa svåra problem och bidra till ett bättre samhälle”
Kontorshotellet Alma på Nybrogatan. Joel Hellermarks blick skärps när samtalet glider in på ämnet individanpassad utbildning.
– Det är otroligt viktigt. En studie från Bill och Melinda Gates stiftelse visar att elever lär sig 50 procent mer per år, om man får individanpassad utbildning.
22-åringen har grundat det svenska AI-bolaget Sana Labs. Affärsidén är att specialanpassa utbildningar på nätet med hjälp av artificiell intelligens.
– Traditionellt sett har man individualiserat med hjälp av regelbaserade system – om användaren gör det här, gör så här. Det är inte effektivt. Jag såg potential i att utnyttja artificiella neutrala nätverk, som lär sig själva att hitta mönster i stora mängder data och kan tillhandahålla en skalbar lösning.
Joel Hellemarks drivkrafter är tydliga: han vill lösa svåra problem och kunna bidra till ett bättre samhälle.
– Demokratisering av utbildning är ett av de mest effektiva sätten att uppnå jämställdhet. Vi kan inte se till att varje person har en lärare – det är en omöjlighet – men vi kan nå långt med hjälp av digitala lösningar.
Entreprenörsådran har alltid funnits där. Vid 13 års ålder lärde han sig att knacka koder via Stanfords onlinekurser i programmering. Under högstadiet extraknäckte Joel som programmerare på produktionsbolaget Great Works. För drygt två år sedan grundade han Sana Labs och bland investerarna märks Anna Felländer, Sophia Bendz och Katarina Martinson.
Joel Hellemark kan inte minnas sin senaste lediga dag.
– Jag jobbar hela tiden. Men min tjej är ganska van, jag har alltid haft stora ambitioner och tror inte det är möjligt att bli bland de bästa utan att lägga ner många timmar.
Mamman är kemist och forskare och pappan har jobbat som säljare på IBM. Forskning och kommersialism i kombination, exakt det Joel sysslar med. Men största inspirationskällan är kanske ändå hans storebror.
– Min bror höll på med amerikansk fotboll och var en av de allra bästa innan han skadade sig och tvingades sluta. Att se honom träna åtta gånger i veckan på Bosön, med en enorm disciplin och ihärdighet, var inspirerande.