När varuhuset K M Lundberg 1897 byggde nytt i hörnet av Biblioteksgatan (senare Johnsonlinjen) skvallrade det om nya tider och när Lundberg och Lejas direktör, Josef Sachs, gick ihop 1902 och bildade Nordiska Kompaniet, hade Stockholm definitivt förändrats. Ty lyxen på NK överträffade allt vad man tidigare sett i Stockholm. Ett utbud av varor som slog vilket varuhus som helst i Norden med livréklädda vaktmästare, mahognydiskar, fontäner, flödande elektriskt ljus och ett utbud av framför allt mode, som grundlade varuhusets rykte i Stockholm. Här fanns NK tills man flyttade till Hamngatan 1915.
Strykjärnshuset, som ligger som en pendang på andra sidan Stureplan, blev klart 1900. Byggherren var en grosshandlare Danelius, som själv bebodde sitt hus och hade K M Lundberg som hyresgäst på andra våningen.
Gamla restaurang Anglais hade många stammisar; scenens folk och författare gick gärna på Anglais. Här åt Albert Ranft middag. Stureplan hade börjat bli något att räkna med.
För min generation var Stureplan den givna träffpunkten. Det spännande storstadslivet fanns på nedre Östermalm. Det gällde för barnet, för tonåringen och den unge vuxne. Härifrån nådde man de bästa biograferna, de enkla som Bostock på Lästmakargatan, eller de eleganta som Spegeln på Birger Jarlsgatan. På eftermiddagarna kunde man slinka in på ”Spegelbilderna” – journalfilmer och visst var det väl gratis?
Puck eller Sture var också pålitliga märken. Särskilt Sture, som visade Kalle Ankas julparad veckorna före jul. Det fanns faktiskt en tid då inte Kalle Anka på teve inledde julen. Men Kalle på Sture var ett löfte så gott som något att julen var i antågande. Därifrån kunde man klafsa över snövallarna till Augusta Jansson. (Var det alltid snömodd och höga snövallar på vintern förr?) Där såldes Tjong, en gräddkola utan motstycke. Och kokos- bollar! Jag, säger bara det – kokosbollarna var oslagbara. Terpentinkaramellerna var dessutom bra mot förkylning. Ingefärsstängerna var inte dumma de heller.
Ostermans marmorhallar var kanske det etablissemang som lyckades överbrygga alla åldrar. Ostermans höll ett fast grepp om både stora och små pojkar. Här började Hans Osterman sälja bilar 1920. Fram till 1981 kunde man i de eleganta salarna drömma om en egen amerikanare.
Stureplan var en magnet från barnaben till vuxenålder. Och så Corner! När det serverades fisk till skollunchen i Whitlock blev Corner i hörnet av
Birger Jarlsgatan och Smålandsgatan en räddare i nöden. Hamburgare och pommes frites! Långt före de amerikanska matkedjorna. Stå och äta! Man kände sig riktigt modern.