Vid nuvarande Karlaplan tog staden slut. Där låg Ladugårdslandstullen (i kvarteret Djursborg bredvid Fältöversten. Djursborg var ett hovjägmästareboställe.)
Bortom tullen låg Yttersta Mörkret. Detta var förstås en folklig benämning, men så pass accepterad att den återfinns på gamla kartor. Tullen som ekonomiskt system hade upphört 1810, men fram till 1864 fungerade tullarna som bevakning mot smuggling, därefter användes tullhusen för andra ändamål. Tullhusen vid Karlaplan revs 1896.
År 1866 presenterades en ny generalplan för hur Stockholm skulle byggas om för att i en framtid möta den förväntade anstormningen från landsbygden. Denna plan burkar kallas ”Lindhagenplanen” efter kommunalmannen Albert Lindhagen som var ordförande i den kommitté som arbetat fram den. Idéerna kom direkt från Paris och beskrevs i koncentrerad form så här av Albert Lindhagen: ”Bostäderna skall befrias från mörker, trängsel, oren luft, onatur – alla dessa vidrigheter som undergräva kroppens hälsa samt orena och förstöra själen.”
Karlaplan är själva essensen av detta Esplanadsystem, en stjärnplats från vilken breda esplanader skulle genomkorsa och binda ihop staden. Präktiga, ofta palatslika hyreshus, skulle kanta gatorna, ljus och luft skulle flöda mellan kvarteren och alléer och parker skulle få staden att grönska.
Eftersom Karlaplan låg så förfärligt långt bort skulle det dröja innan det blev en verkligt eftertraktad adress. Husen på södra sidan uppfördes på 1890-talet, medan fastigheterna på norra sidan är från tjugotalets nyklassiska tid. Mycket uppskattat även om stilarna är så markant olika. Däremot är vår egen tid inte så svag för nyproduktion. ”Nya Strindbergshuset”, Karlaplan 10 (1970), och Fältöversten (1971-1975) har fått stå ut med mycket skäll. Fältan har jämförts med en Finlandsfärja och jag vet inte vad, trots sitt trevliga och lagom stora, köpcentrum.
August Strindberg och Harriet Bosse flyttade som nygifta in i Karlavägen 40 (i dag 82) i maj 1901. De var de första hyresgästerna i våningen, som låg fyra trappor upp och hade fem rum. Hon flyttade i och för sig ut ganska snart, men han bodde kvar i sju långa år, en evighet för en orolig själ. Jag kan tänka mig att det passade Strindberg, han som enligt egen utsago, ”bar på den största elden”, att bo relativt anspråkslöst där borta i Yttersta Mörkret.
Strindbergshuset revs 1969 efter en nästan decennielång debatt, men hans ande måste ha dröjt sig kvar i kvarteren, för det kan knappast ha varit en slump att Ingmar Bergman valde just Kvarteret Fanan som sin Stockholmsadress.
Längst ut på Karlavägen ligger Garnisonen. Detta väldiga kontorshus, som invigdes 1971, med plats för 4 500 människor, fick en något oväntad arbetsmarknadspolitisk konsekvens: Flextid infördes 1972 på grund av det kaos som drabbade kollektivtrafiken då alla dessa tusentals tjänstemän och Sveriges Radioanställda samtidigt skulle ta sig till jobbet i Yttersta Mörkret.