Grotta Azzurra låg i källaren med ingång via en dörr mellan Grev Magnigatan 3 och 5 och anses vara den första nattklubben i Sverige. Det var en omtalad och beryktad nattklubb, även om ett besök på den slutna klubben var få förunnade. Grotta Azzurra var ett populärt vattenhål för kända personer, konstnärer, författare, musiker, bohemer och skådespelare. Hit kom folket som levde på natten när restauranger och teatrar stängde.
GROTTA AZZURRA, DEN BLÅ GROTTAN, startades 1923 av den excentriske italienske konstnären och galleristen Arturo Ciacelli som bosatte sig i Stockholm på grund av kärleken. Hans fru hette Elsa Ström, även hon konstnär. Han drev nattklubben i sju år och därefter bytte klubben ägare ett flertal gånger under sina tjugo verksamma år. Nattklubbens framgångar berodde på att klubben var först i sitt slag och att det rådde en exceptionell atmosfär och stämning i lokalen. Det vittnas om att det egentligen inte var någon större finess eller elegans utan klubben liknade snarare en kolkällare. Dessutom en ganska liten sådan. Men, det var alltid högt i tak och många stimmiga diskussioner och stormiga möten. Musiken hade också en central roll i grottan och det hände att Jussi Björling och Evert Taube stämde upp och sjöng. Alla dåtidens musiker hängde där så det var inte ovanligt att det uppstod timslånga spontana jamsessions.
Det hände att det skrevs om Klubben och dess gäster i dags- och veckopressen och Grotta Azzurra har flertal gånger nämnts i memoarer och skildrats i film och litteratur. Vilhelm Moberg skriver om Jordkulan i ett avsnitt i sin roman Sömnlös. Pär Lagerkvist inspirerades av miljön när han skrev romanen Bödeln och både Klas Östergren samt Ivar Lo-Johansson har nämnt Grotta Azzurra i sina romaner och självbiografiska berättelser.
1922 genomfördes folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige. En omröstning med lågt valdeltagande och med en liten majoritet mot ett spritförbud. Riksdagen beslutade ändå om en restriktiv alkoholpolitik och införde gränser för hur mycket en person kunde beställa på en kväll. Flera polisrazzior genomfördes mot Grotta Azzurra för det gick rykten om att där skedde olaglig utskänkning av sprit och vin och man befarade även försäljning av narkotika. Nattklubben öppnade vid midnatt och höll öppet till klockan fem på morgonen, klassiska öppettider för en svartklubb Det gick dock aldrig att bevisa brott, utan bara mindre ordningsförseelser, och därmed fick grottan drivas vidare.
Nattklubben levde i gråzonen och tillämpade flera kreativa lösningar för att kringgå spritrestriktionerna. Officiellt var det en medlemsklubb som serverade sockerdricka, stekt ägg och skinka. Men, gästerna hade privata skåp där spriten förvarades. Klubben bytte namn vid ett flertal tillfällen för att förvilla myndigheterna och gäcka förbudstiderna. Oavsett vilket namn klubben bytte till så fanns det bara ett – Grotta Azzurra.
