Konstnärspionjären i stor utställning på Andréhn-Schiptjenko.
Siri Derkert föddes vid 1800-talets slut och gick bort 1973. Och på många sätt är både den banbrytande konstnärens liv och verk en spegling av just 1900-talet.
– Hennes utveckling följer århundradet, med bland annat modets framväxt, miljömedvetenheten och kvinnors rättigheter. Hon är utan tvekan en av de viktigaste modernistiska konstnärer vi haft i Sverige, säger Marina Schiptjenko, som driver galleriet Andréhn-Schiptjenko på Linnégatan 31.
Den aktuella utställningen är galleriets fjärde med konstnären och sker i nära samarbete med hennes barnbarn. Här lyfts ett antal nyckelverk från varje skede av hennes mångsidiga konstnärliga karriär fram till slutet av 1960-talet. Detta omfattar kubism, modeteckning, intensiv porträttkonst, bronsskulptur, materialexperiment i betong och metall – och hennes allra första självporträtt från 1906–08.
– Förutom det viktiga första självporträttet och modeteckningarna hon gjorde för att överleva vill jag gärna lyfta fram den fantastiska målningen Sara i fönstret från 1924, som porträtterar hennes dotter.
Siri Derkert föddes i Stockholm 1888 och utbildade sig vid Althins målarskola och senare vid Konstakademien. Därefter följde studier i Paris innan första världskriget bröt ut och hon flyttade till Italien.
Hennes stora genombrott dröjde ända till 1944 med utställningar i Stockholm och Göteborg. 1960 blev hon första kvinna att ha en separatutställning på Moderna museet.
1961–1965 arbetade hon också med utsmyckningen av Östermalms tunnelbanestation och vad som skulle komma att bli verket Ristningar i betong, med teman som miljö, fred och kvinnors rättigheter. Derkert var alltså i 70-årsåldern när hon själv, iklädd tung och otymplig skyddsutrustning, sandblästrade in sitt verk i betongen.
– Siri Derkert är precis lika aktuell i dag som hon alltid varit. En kompromisslös konstnär som inte var ett dugg rädd för att vara lite annorlunda.
Utställningen pågår från 11 januari till 17 februari på Andréhn-Schiptjenko på Linnégatan 31.