Close

Melinda Kinnaman: ”Publiken drogs in i mina terapi-sessioner”

Skådespelaren Melinda Kinnaman om existentiella monologer, metoo och nya Dramaten-föreställningen Mary Page Marlowe.

Foto: Sören Vilks

Till hösten spelar du Mary Page Marlowe – en pjäs från 2016 av Pulitzerprisade Tracy Letts. Vad kan vi förvänta oss?
– Mary Page Marlow spelas av åtta olika skådespelare i olika åldrar. Historien berättas inte kronologiskt utan man lär känna karaktären genom olika nedslag i hennes liv. Pjäsen väcker frågor som vad är det som formar en människa, hur medvetna är egentligen våra val och hur mycket skapar vi våra liv? Jag ser fram emot att ta mig an den här berättelsen tillsammans med mina kollegor och inte minst regissören Alexander Mörk-Eidem.

Finns det någon roll under åren som betytt extra mycket för dig?
– I monologen ’Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva’ spelade jag en bipolär kvinna som kämpade med depression och existentiell ångest. Det var min tidigare chef som gav mig fria händer att göra vad jag ville. Vi hade ingen stor budget och fick arbeta när vi hade tid och lokalerna stod tomma. Jag kom väldigt nära karaktären eftersom vi spelade pjäsen så många gånger. En annan pjäs som påverkat mig mycket är ”Duett för en” där Reine Brynolfsson spelade min terapeut. Publiken drogs in i de sex terapi-sessionerna och jag tror att många blev berörda eftersom vi kom så nära varandra.

Du har varit engagerad vid Dramaten sedan 1994 och tillhör den fasta ensemblen. Kan du berätta om ett starkt minne från teatern?
En vintersaga av Shakespeare i regi av Ingmar Bergman. På vägen till min egen repetition brukade jag smyga in för att se Pernilla August i en av scenerna, hon var alltid fantastisk.

Hur har Dramaten som arbetsplats förändrats efter metoo-rörelsen?
– Det finns en annan medvetenhet, samt en pågående dialog som inte fanns förut. Jag hoppas många känner att det är lättare att prata om den här typen av frågor nu. Men trots att det skapats förändring tror jag att vi måste fortsätta syna oss själva och vara kritiska.

Berätta om en pjäs som var extra rolig att sätta upp?
–  När jag var 30 spelade jag i Romeo och Julia. Vi gjorde föreställningen tillsammans med Cirkus Cirkör och scenografin var lysande. Det var mycket improvisation, alla skådespelare gjorde cirkustricks, cirkusartisterna hade roller och vi hade en stark publikkontakt. Det kändes nästan som att vara med i en rockkonsert och jag sprang till jobbet varje dag.

Mary Page Marlowe har premiär den 6 december på Stora scenen.

Close