En kartläggning av invånarna i de olika kvarteren.
Har man väl bosatt sig på Östermalm är det ytterst få som väljer att flytta därifrån. Lugnet, småstadskänslan och att folk håller upp dörren för varandra, är några av argumenten som brukar
lyftas fram. Men stadsdelen består av många små mikrouniversum som skiljer sig i både stil och population. Vem vill egentligen bo var?
För att reda ut Östermalms egen demografi har jag tagit hjälp av några riktiga experter, mäklarna
på Lagerlings, som tillsammans förmedlat tiotusentals hem i allt från Engelbrekt till Oscars.
Eriksberg
Det bor ungefär 50 000 hundar i Stockholms innerstad. Högst andel vovvar per hushåll hittar man i Eriksberg. Gissningsvis har Humlegården något med saken att göra.
Området som avgränsas av Birger Jarlsgatan, Rådmansgatan, Karlavägen och Engelbrektsgatan känns som en egen stad i staden och trots sitt centrala läge är kvarteren sällsynt stillsamma. Eriksbergsgatan
är områdets pulsåder, Café Saturnus den naturliga knutpunkten och Timmermansordens vita ordenspalats den mest mytomspunna byggnaden. Vad sysslar de egentligen med därinne?
Eriksberg är populärt bland barnfamiljer och äldre par som flyttat från villan i Stocksund. De senares köpprocess följer en given dramaturgi. Först ber de att få titta på vindsvåningar med terrass eftersom ”uterummet är jätteviktigt”. Under visningen inser de att snedtaken tyvärr gör det omöjligt att få plats med konst och möbler. Kompromissen blir en trevlig våning i Eriksbergskvarteren, helst med balkong, som i alla fall ger lite frihetskänsla. Tre år senare har de skaffat en ny pudelblandning och känner sig nöjda med boendet, även om ingen satt sin fot på balkongen sedan förra julen. Det är ju trevligare att
ta en cappucino på Petit Marchés uteservering.
De flesta av fastigheterna är byggda på 10- eller 20-talet och våningarna är, normalt sett, 100 till 150 kvadratmeter stora. Parkeringsmöjligheterna är långt ifrån lysande men å andra sidan är det är gångavstånd till stadens alla nöjen.
Övre Östermalm
”Vi åtrår det vi ser varje dag”, sa den blodtörstige Hannibal Lecter till Clarice Starling. Detta psykologiska fenomen förklarar den höga andelen före detta Lidingöbor på övre Östermalm. De har passerat kvarteren till och från jobbet under decennier, och när äldsta barnet sticker till Lund väljer de att flytta hit.
I folkmun är ”Öfre Östermalm” stadsdelens mest förnäma område. I själva verket har kvarteren ovanför Karlavägen, mellan Sturegatan och Sibyllegatan, aldrig betingat de högsta kvadratmeterpriserna. Men allitterationen – som aldrig någonsin yppas av östermalmarna själva – hänger kvar som en beskrivning
av småborgerlig ängslan.
Häruppe bor framför allt två målgrupper: det unga paret som nyligen fått sitt första barn, och paret i 60-årsåldern som tröttnat på villalivet i Brevik och suktar efter storstadsstimulans. Framför allt är det frun som vill ha puls, mannen stretar emot eftersom möjligheten till två garageplatser i en sekelskiftes–fastighet är obefintlig. Lagerlings mäklare har träffat tiotusentals intressenter i den här livssituationen och enligt deras empiri dröjer det ungefär två år innan frun får exakt som hon vill.
Slutligen, en passning till alla matentreprenörer: trots köpstark kundkrets saknar övre Östermalm en riktigt bra livsmedelsbutik. Det ligger förvisso en Coop på Karlavägen men den skulle inte må dåligt
avatt konkurrensutsättas.
Oscars
”Vi skulle vilja bo nära ’Freddan’”, är ett önskemål som Lagerlings mäklare hör med jämna mellanrum. Det är ett synnerligen lokalt slanguttryck för Fredrikshovs slotts skola och innebär alltså att man är intresserad av ett boende i närheten av Oscarskyrkan.
De stillsamma kvarteren påminner om Mayfair i London. Djurgården ligger runt knuten och krogutbudet har på senare år gått från skralt till skapligt, med Persona, Kasten, Coco & Carmen och Fiore. Våningarna är inte sällan upp till 300 kvadratmeter stora och bland infödda östermalmare är tanken på att få vardagshandla på Ica Banér oerhört lockande, något man strävat mot ända sedan man tog studenten på Östra Real i en mossgrön Rose & Born-kostym. Följaktligen är kvadratmeterpriserna höga.
Efternamnen på dörrskyltarna är välkända, åtminstone om man läser Dagens Industri, och paren som flyttar in brukar vara i 45-årsåldern och ha flera barn, eftersom våningarnas storlek lämpar sig för stora familjer. En intressant aspekt är att de som bor i kvarteren kring Oscarskyrkan ytterst sällan säljer sina bostäder, åtminstone inte förrän barnen flyttat ut.
Invid Strandvägen
Uppskattar du att höra olika dialekter när du kliver ut från porten? Då är kvarteren som löper ner från Storgatan – mellan Artillerigatan och Styrmansgatan – kanske området för dig.
Här bor många par i 40-årsåldern som ursprungligen kommer från Helsingborg, Kalmar och Göteborg. Att lägenheten skulle ligga på Östermalm stod högst upp på deras kravspecifikation, men samtidigt ville de ha nära till Sturehofs uteservering och butikerna på Biblioteksgatan. Och paret hade ingen förståelse för den prestigepremie man måste betala för Oscars eller Karlaplan.
Deras klarsynthet är förstås uppfriskande. Men efter några år vallas även småstadsparet in i traditionella östermalmsvärderingar och när de träffar grannar i hissen vädrar de sin oro över nya pontonrestauranger och den allmänna ”discofieringen” av Strandvägen.
Undrar du förresten vilken som är Östermalms mest lättsålda bostadstyp? Det är en trea på 85 kvadratmeter med balkong, intill Strandvägen.
Karlaplan
Att flytta in i en sjurummare intill Karlaplan är som att komma hem. Åtminstone om man heter, låt säga, Henrik och Caroline och har varit ihop ända sedan ett läger på Lökholmen i början av 90-talet. Karlaplan och Oscars är de i särklass mest populära områdena bland ur-östermalmare. Ingen annanstans i världen hittar du lika många människor som har svårt att uttala siffran sju på ett begripligt sätt. Jämfört med Oscars är livet runt Karlaplan dock mer praktiskt, mycket beroende på Fältöversten. Och folk bor gärna så nära köpcentret som möjligt, fast helst med utsikt åt andra hållet.
Vardagsmåltiderna inhandlas på Ica Karlaplan medan lördagsbjudningen kräver en tur till Sabis. Apropå mat så var en 1900-talssanning att Karlaplan saknade bra restauranger. Numera är kvarterskrogsutbudet förstklassigt: Broms, Daphne’s eller Bar à Vins.
En stor andel av fastigheterna är byggda på 1910-talet, vilket innebär vissa praktiska utmaningar för vår moderna livsstil. För att optimera planlösningen väljer många att flytta på sina kök, något som kan leda
till konflikt om man hamnat i en förening som värnar om kulturhistorien och ogillar att folk förvanskar sin jungfrukammare.
Slutstation för Henrik och Caroline är förstås Fältöversten, som på senare år utvecklats till ett slags lyxmiljonprogramboende. Våningarna på Fältans ”front row” är glödheta och budgivningen kan sticka
i väg.
Östermalmstorg
Nybrogatans förvandling till nöjesesplanad har fått många att söka sig till kvarteren kring Östermalmstorg. Klientelet skiljer sig markant från exempelvis Oscars. Standardsignalementet är
ett par på strax över 60 som inte bott i stadsdelen tidigare. Ofta har de ett andrahem, kanske i Skåne eller i Paris, och har lockats av tanken på ett mondänt Stockholmsliv – de tar gärna ett glas på Villa Dagmar eller Brasserie Astoria innan de promenerar ner till Dramaten.
Kvarteren består främst av fina sekelskiftesfastigheter och våningarna ligger ofta på 100 till 150 kvadratmeter. Något som passar det äldre paret. Däremot väljer få barnfamiljer att bosätta sig i
området – svaga parkeringsmöjligheter och restaurangtäta gågator rimmar helt enkelt inte särskilt
bra med den perioden i livet.
Lärkstan
Kanske kommer Jeanette Mix en dag att stå staty uppe i Lärkstan. Hennes boutiquehotell Ett hem – där designern Ilse Crawford moderniserat den nationalromantiska stilen till perfektion – har nämligen betytt mycket för kvarterens popularitet.
Exakt så här ska vi bo, konstaterar det 50-åriga paret efter att ha ätit middag på hotellet, och så påbörjas jakten efter ett eget renoveringsprojekt i Lärkstan. Men det kan ta tid, de är inte ensamma om sin dröm och utbudet i det lilla området är knappt, många av de tegelröda townhousen är ambassader.
Tysta gatan
Mellan Karlavägen och Lützengatan öppnar sig ett 120 meter långt och synnerligen privat mikrokosmos med grönskande rabatter och fyra ståtliga popplar. De senaste decennierna har Tysta Gatan gått om Strandvägen som Stockholms mest exklusiva gata. Det går helt enkelt inte att växla upp fler steg. Här lever ett 40-tal familjer med förhållandevis låg profil och alla tycks trivas ¬– för det säljs ett townhouse ungefär var tionde år.
Kanske har du läst rubrikerna om att Vasastan gått om Östermalm som stadsdelen med högst kvadratmeterpriser. Kanske har du också funderat över hur detta egentligen går ihop. Låt mig skingra dina tankar: påståendet stämmer inte. Det finns inget offentlighetskrav på bostadsrättspriser och
Östermalms dyraste hem, exempelvis de på Tysta gatan, säljs alltid under hand och hamnar inte i statistiken.
Engelbrekt
Välkommen till Östermalms kanske mest underskattade kvarter. Engelbrekt är det område som växer snabbast i popularitet och här får man fortfarande mycket boende för pengarna. Detta faktum har bland annat snappats upp av välutbildade småbarnsföräldrar kring 35 som efter några år utomlands valt att rota sig i närheten av engelska, franska och tyska skolan.
Kanske kikade de på några lägenheter på Döbelnsgatan först – eftersom Östermalmsadress inte är en livsnödvändighet i deras ögon – men föll slutligen för att Engelbrekt erbjuder det bästa av två världar, närhet till både Roslagsgatan och Stureplan.
Fastigheterna är ofta byggda på 20-talet och lägenheterna har sekelskifteskaraktär men med smartare planlösning. Minns ni förresten principen med Lidingöparen som flyttade till övre Östermalm? Exakt samma grundregel gäller för Danderydsbor och Engelbrekt, som alltså är kraftigt överrepresenterade i området.
Villastan
Ibland uppstår små brytpunkter som förändrar ett områdes popularitet. I Villastan var det ett dagis som ritade om spelplanen. När ryktet började spridas om att Villagatan har en av stans bästa förskolor, föryngrades populationen drastiskt. Barnfamiljer från andra delar av Östermalm strömmade hit, och även om de inte lyckades knipa någon av de åtråvärda förskoleplatserna charmerades de av körsbärsträd, breda boulevarder och en måttfull trafik. Sedan upptäckte de att husen är vackra och har högt i tak och fina stuckaturer – och att city bara är en treminuterspromenad genom Humlan bort.
Alla älskar Villastan. Följaktligen är Villagatan en av stadsdelens dyraste adresser.
Ett litet förbättringsförslag i all välmening: någon borde förvandla det gamla postkontoret på Engelbrektsgatan till en modern saluhall.
Strandvägen
Trots att Stockholms mest fashionabla esplanad är 1,3 kilometer lång säljs inte mer än en handfull våningar där per år. Och säljare är nästan alltid ett dödsbo, eftersom få flyttar därifrån frivilligt.
På Strandvägen bor en salig blandning av änkor, krögare, musikproducenter och centraleuropeiska affärsmän. Däremot tämligen få ur-östermalmare. Våningar på Strandvägen har för övrigt alltid varit en god investering. Priserna står still i sämre tider och stiger kraftigt i goda. Tidigare har det varit ett problem att många hem stod tomma – familjen flyttade till Bryssel på 80-talet men behöll våningen – därför kräver i dag alla föreningar utom två att man ska vara mantalsskriven där.
Djurgården
Ett hus på Djurgården är ”for the happy few”. Eftersom husen står på ofri grund – man äger byggnaden men inte marken – går det inte att belåna fastigheterna. I klartext: det krävs mycket kapital. Dessutom är det kostsamt att hålla i gång ett gammalt trähus. Men för ett antal industrimagnater, finansmän, entreprenörer och kompositörer har detta inte utgjort några problem, och därför har de nu ett av Europas mest unika boenden.