Östermalmsbon och författaren Denise Rudberg är aktuell med en ny noir-trilogi! Första delen – Dancing Queen – kretsar kring 70-talets bordellhärva, IB-affären – och Östermalm.
Hej Denise! Hur har arbetsprocessen med den nya romanen sett ut?
– Idén till den här trilogin har legat och pyrt i mig under tio år, jag har bara inte vetat hur den ska berättas. Sedan fick jag det hela klart för mig när jag skrev manus till mitt Sommarprat i P1 våren 2021. Jag insåg att jag kunde väldigt lite om min uppväxttid. Visst hade jag hört talas om de stora händelserna, men inte mycket mer än så. När jag väl satte tänderna i tidsperioden, 70-talet, var det som att min hjärna exploderade. Jag blev helt besatt och var knappt kontaktbar. 70-talet var en oerhört intressant epok.
Vad har överraskat dig i researchmaterialet?
– Allt från maten, modet och de täta politiska mörkläggningarna. Socialdemokraterna hade suttit vid makten i 44 år, det är många jäkla år. Det gjorde dem maktfullkomliga och Sverige hamnade i något av ett politiskt skruvstäd. Men framför allt är det oerhört slående hur många likheterna fortfarande är med var var vi befinner oss idag. Många saker har utvecklats till det bättre, medan andra dumheter fortfarande lever kvar. Jag har plöjt igenom dagstidningar från tiden och hittade bland annat en nyhetsnotis i Dagens Nyheter där man rapporterar om att “Stockholms första riktiga bordell” hade öppnat på Styrmansgatan 13. Något man alltså skrev om helt öppet. Den råkade också ligga i samma kvarter som IB:s (Informationsbyrån)högkvarter på Grevgatan 24. Två portar från mitt barndomshem.
Vad var det som lockade dig till dessa verkliga historier?
– Från att ha varit en person med starkt bildningskomplex och dåligt insatt i både historiska händelser och den politiska arenan så har alla dessa historier jag hittar gjort mig till en hyfsat beläst människa. Samtidigt tror jag inte att det är en så dum grund att börja från, för det är sällan bra att skriva sina läsare på näsan eller att helt fastna i att skriva för faktatunga historier. Men man kan säga att jag har velat skriva om dessa verkliga händelser för att själv få lära mig om samtidshistorien och de politiska spelen.
Hur stor del av romanen är baserad på verkliga händelser och hur mycket är ren fiktion?
– Jag väljer ut verkliga historiska händelser, både stort och smått, som jag sedan dramatiserar. Allt från Geijeraffären och IB till konflikter eller element inom polisväsendet och politiken. En av huvudpersonerna har inspirerats av min mamma, men det är givetvis inte hon till fullo. Hon var aldrig polis, som kvinnan i boken, men jag har inspirerats av min mammas person. Även om vi hade en väldigt sårig och komplicerad relation så var hon en oerhört spännande och intelligent personlighet. Det har inspirerat mig.
Man råder ju alltid författare att gräva där man står, vilket jag bokstavligen gjort i hela min karriär.
Vad utmärker Östermalm som stadsdel i din mening och vad gör stadsdelen till en bra roman-grund?
– Att det finns en så stark geografisk koppling till just Östermalm där jag växte upp, och fortfarande bor, är en slump, men ändå är det som att alla dessa historier liksom faller mig i knät. Man råder ju alltid författare att “gräva där man står”, vilket jag bokstavligen har gjort i hela min karriär. Min serie om signalspaning under andra världskriget, Kontrahenterna, utspelar sig ju ett par kvarter bort, på Karlaplan 4.
Berätta om titeln – Dancing Queen?
– Dancing Queen fick bli överskriften för att den så väl beskriver tidsandan när första delen utspelar sig. ABBAs låt spelades ju för första gången fredagen den 18 juni 1976 och jag minns när vi såg deras uppträdande från Operan i Stockholm på teve. Boken har ingenting med låten att göra, men titeln är en fin tidsmarkör.
Den här serien beskrivs som en noir-trilogi, är de andra delarna redan klara eller är du i den processen nu?
– De andra delarna är långt ifrån klara, men det finns en detaljerad plan.
Hur kommer dessa romaner skilja sig från dina tidigare?
– De här böckerna påminner om mina böcker om andra världskriget, men med inspiration från Sjöwall-Wahlöö. Det är en polisroman med ett tydligt mörker. Precis som när jag skriver om andra världskriget så vilar det liksom en våt filt över historien även om det givetvis finns ljusglimtar. Men även i denna serie så ligger fokus på att lyfta de kvinnliga vardagshjältarna som kämpar i utsatta situationer. Polisen var 1976 en mansdominerad arbetsplats liksom politiken.
Du är uppvuxen på och bor på Östermalm idag – vad är det mest Östermalmstypiska med dig?
– Det mest Östermalmstypiska med mig är att jag älskar allt med hull och hår. Allt från äldre män med röda chinos och monokel till skräniga tonåringar med alldeles för dyra handväskor. Jag älskar Fältan och dess rätt gräsliga arkitektur. Jag älskar alla bagerier och blomsteraffärer. De små familjeföretagen som kämpar mot de stora kedjorna. Och såklart så älskar jag närheten till Djurgården och Gärdet där jag promenerar med vår hund varje dag.
Finns det någon plats på Östermalm du aldrig kommer se på med samma ögon igen efter den här romansviten?
– Det är nog just mitt barndomshem och det kvarteret, Storgatan/Grevgatan och Styrmansgatan/Riddargatan, efter att jag förstått hur många märkliga saker som utspelade sig just där.