Kvarterskrogen Kasten har blivit som ett andra hem för författaren och Östermalmsbon David Lagercrantz.
Det talas sällan om att försöka göra sin värld lite mindre, men kanske borde man göra det lite oftare. I alla fall om man frågar David Lagercrantz.
– Min pappa brukade berätta om att Kierkegaard alltid höll till i ett och samma kvarter. Jag är inte heller så äventyrslysten, jag vill ha en trevlig, liten värld.
Det är fredagseftermiddag på Östermalm och regnet öser ned. Inne på den parisiska kvarterskrogen Kasten vid Narvavägen har journalisten och författaren David Lagercrantz slagit sig ned med en cappuccino. Lokalen på Fredrikshovsgatan huserade tidigare Eriks Bakficka, i området ligger andra kvarterskrogar som Cassi, Fiore och Coco & Carmen. För David Lagercrantz är Kasten en kvarterskrog i ordets sanna bemärkelse: han berättar att han brukar föreslå både middagar och möten på restaurangen utan att berätta att han bor någon gata bort.
– Det är en varm, fin känsla att vara en stammis. Det finns en atmosfär här av något lite flott, men samtidigt med en kvarterskrogskänsla. Jag orkar inte gå på fancy ställen, jag vill känna mig trygg.
Han växte upp i Solna och har bott i Vasastan och på Södermalm. Ändå menar han att flytten till Östermalm för ett par år sedan var att komma hem.
– Jag bodde länge i en vindsvåning vid Zinkensdamm. Jag trivdes men kände att jag hade gått omkring i de där kvarteren så länge. När vi hittade vårt nuvarande ställe blev vi förälskade.
Vad är det bästa med Östermalm?
– Det har kanske med uppfostran eller klasstillhörighet att göra, men på Östermalm har folk lättare att säga snälla saker, ge komplimanger. På Söder kanske det var lite fler förgrämda kulturarbetare som tänkte ’den där jäveln’ om en, säger han och fortsätter:
– Jag skojar, jag älskar Söder. Men det lustiga med komplimanger är ju att du, förutom att göra någon glad, ger dig själv den lilla känslan av att glädja någon. Det är intressant med små klassmarkörer. Det kräver självförtroende att ge en komplimang, tror jag.
På Kasten är det någon timme till de första gästerna ska trilla in. På griffeltavlan hittas rätter som skreitorsk, kalvköttbullar och grillat märgben.
Går du ned hit och skriver ibland?
– Nej, det har jag faktiskt inte gjort. Nu har jag tonårsbarn som ständigt behöver utryckningar, men jag har funderat på det, som en kommande dröm.
Vad beställer du?
– De vet ungefär vad jag gillar: italienska, lite tjockare viner. Så när jag kommer och vill ha ett bra glas vin så vet de vad jag vill ha. Det kan man ju inte be om på så många ställen utan att det går åt helvete, skrattar han.
– Här vet jag att jag alltid får något fint. Och ibland får jag smaka så mycket att jag nästan får ett helt glas på köpet. Det är så krogen ska vara när den är som bäst, det ska vara som en förlängning av ens hem. Fast utan hemmets bekymmer.
Just nu skriver han på den tredje spänningsromanen om professor Hans Rekke och den unga polisen Micaela Vargas. Manuset ska in innan sommaren och totalt sett ska det bli fem böcker i serien.
Är det enklare att skriva med tydliga ramar?
– Ett vitt papper har oändliga möjligheter, men har du skapat ett universum så är det enklare. Plötsligt kan både karaktärer och platser få ett eget liv, säger han och fortsätter:
– Även om det alltid är ett helvete att skriva, förstås.
David Lagercrantz berättar att han ofta skriver när han är ute och går.
– Jag skrev Milleniumböckerna när jag bodde på Söder.
Böckerna utspelar sig i kvarteren där jag bodde, vilket var väldigt praktiskt. Nu skriver jag om Rekke och Vargas, som utspelar sig häromkring. Det är ganska skönt, säger han och ler.
– Det får tanken att flyga lite lättare.
Har du någon favorit bland litteraturens Stockholmsskildringar?
– Åh, gud. Svårt. Jag växte upp med till exempel Hjalmar Söderbergs stillsamma, vemodiga skildringar av Stockholm. Men jag tror att jag är mer intresserad av det introspektiva. Jag ser ofta hellre ett inre drama än ett yttre.
DAVID LAGERCRANTZ
ÅLDER: 61 år.
BOR: Vid Oscarskyrkan.
FAMILJ: Hustrun Anne Lagercrantz, vice vd för SVT, och tre barn.
AKTUELL MED: Tredje boken i romanserien om Rekke och Vargas.
Text: Tom Cehlin Magnusson